Nya järnvägen hotar unikt naturområde
Botniabanan ska dras tvärs genom ett av Sveriges och Nordeuropas absolut värdefullaste våtmarksområden:
Umeälvens delta, rastplats och häckningsplats för tiotusentals fåglar.
Sveriges ekologiska forskningselit, miljöjurister, flera kända naturskribenter plus hela den ideella miljörörelsen uppmanar i dag i en gemensam artikel på Aftonbladet Debatt regeringen att dra om Botniabanan.
Om regeringen inte ändrar sig är det ett kvitto på att den nya Miljöbalken saknar betydelse.
Undertecknade protesterar mot Banverkets och den svenska regeringens planer på att exploatera centrala delar av Umeälvens deltaområde för att kunna bereda plats för Botniabanan in till Umeå.
Med tanke på Umedeltats exceptionellt höga värde som häck- och rastlokal för fåglar, såväl i Sverige som internationellt, anser vi att detta är helt oacceptabelt och oförenligt med ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av våra gemensamma naturresurser.
Få om någon svensk fågellokal har en så stor såväl internationell, nationell som regional betydelse som Umedeltat. Inventeringar visar att upp emot 100 000 svanar, gäss, änder, tranor och vadare utnyttjar området under våren, vilket gör Umedeltat till den fågellokal i Sverige som uppvisar högst dokumenterat värde enligt BirdLife International.
För sångsvan, bläsand, kricka, stjärtand, salskrake, brushane, grönbena, svartsnäppa, myrsnäppa m fl arter beräknas 8–30 procent av norra Sveriges populationer uppehålla sig i Umedeltat under kortare eller längre tider. För sädgåsen är Umedeltat av enastående betydelse då i stort hela den svenska populationen av denna art nyttjar de näringsrika våtmarkerna och angränsande åkermark under våren.
Till detta skall läggas att cirka 125 fågelarter häckar, vilket bara det gör Umedeltat till ett av Sveriges absolut värdefullaste fågelområden. Bland annat uppträder den akut hotade vitryggiga hackspetten regelbundet (häckade 1995) och flera par tretåig och mindre hackspett häckar årligen, vilket tydligt visar de fina kvalitéer sumpskogarna i området har.
Den stora mängden rastande fåglar beror på Umedeltats stora rikedom på näring, relativa ostördhet samt strategiska läge i förhållande till häckningsområden i myr-, fjäll- och skogslandet, samt rastplatser längre söderut.
Observera att slättlandskapet i direkt anslutning till Umeälvens nuvarande deltabildning är det största sammanhängande odlingslandskapet norr om Uppsalaslätten. Däremellan breder vidsträckta barrskogar ut sig.
Umeälvens delta är på så vis en oas i ett barrskogslandskap och ”porten till fjällen” för otaliga våtmarksfåglar. För fåglarna är Umedeltat en helt nödvändig anhalt där de kan vila upp sig efter en ansträngande flyttning och kan lagra näring och energi inför den stundande häckningen. Betydelsen av näringsrika, ostörda rastplatser för fåglars häckningsframgång (det vill säga ungproduktion) har i många sammanhang vetenskapligt dokumenterats på senare år.
I juni 2002 föreslogs 3 500 hektar av Umedeltat, med angränsande våt- och odlingsmarker på Degernäs-Röbäcksslätten, som ett Natura 2000-område av regeringen. Samtidigt planerar Banverket, med regeringens goda minne, att dra höghastighetsjärnvägen Botniabanan centralt genom Natura 2000-området.
Järnvägen, som anläggs på en 4–5 m hög och minst 25 m bred banvall, kommer helt att spoliera det under våren översvämmade rast- och födosöksområde som utnyttjas av tiotusentalet gäss, svanar, änder och tranor i månadsskiftet april–maj. Dessutom skapar banvallen, och en med den sammanhängande 2 km lång och 14 m hög bro över Umeälven, en mycket störande barriär mellan födosöksområden, rast- och nattplatser.
Sträckningen har planerats rakt igenom några av de rikaste sumpskogarna i området. Varje natt kommer 20 tunga godståg att passera det i dagsläget mycket tysta Umedeltat. Studier har visat att bullret kommer att bli mycket omfattande över hela det öppna deltaområdet, speciellt under kalla vårnätter.
Vi vill i detta sammanhang även påpeka Umedeltats stora betydelse som källa för rekreation och naturupplevelser. Slättlandet i norr är beläget endast 4 km från centrala Umeå, med sina drygt 100 000 invånare. Botniabanan skulle innebära ett mycket kraftigt ingrepp i området och förpassa ännu ett av Sveriges stora rekreationsområden till en störd miljö.
Banverket har som kompensation för exploateringen föreslagit tillskapandet av en ny våtmark cirka tre kilometer norrut, invid Umeå flygplats. Dessutom skall ett sumpskogsreservat avsättas i ett helt annat skogs-/våtmarksområde, beläget cirka sju kilometer öster om Umedeltat.
Vår mening är att resultatet av de åtgärder som föreslås av Banverket är högst osäkert och att ett sådant risktagande inte kan komma ifråga i områden med så enastående naturvärden som Umeälvens delta.
Det är ett hasardspel på hög nivå att på konstgjord väg försöka ersätta de viktiga funktioner som idag uppfylls för våtmarksfåglar inom ett ostört, sammanhållet centralt område av Umedeltat med närliggande nattrastplats och födosöksområden. Till detta kommer omfattande störningar från järnvägen, speciellt nattetid.
Att på detta vis exploatera och fragmentera ett av Sveriges och Nordeuropas mest värdefulla fågelområden är enligt vår mening helt oacceptabelt, i all synnerhet som det finns flera ur naturvårdssynvinkel godtagbara alternativ för Botniabanans dragning den sista biten in till Umeå.
Om den föreslagna järnvägssträckningen godkänns av den svenska regeringen innebär det i praktiken klartecken för en exploatering av vilket naturområde som helst i Sverige, oavsett naturvärde. Vi frågar oss vad den nya Miljöbalken då fyller för funktion! Frågan om Botniabanans sträckning in till Umeå ligger i nuläget på EU-kommissionens bord. Det är högst osäkert hur kommissionen kommer att tackla frågan och till syvende och sist är det den svenska regeringen som kommer att fatta det slutgiltiga beslutet.
Vi uppmanar regeringen att ta sitt ansvar genom att planera Botniabanans sträckning så att Umeälvens deltaområde även i fortsättningen kan fungera som en viktig rast- och återhämtningslokal för de tiotusentals våtmarksfåglar som är på väg till och från sina häckningsområden i Norrland och på Nordkalotten.