Klimatforskare måste kunna vara aktivister

Vetenskapsfilosof: Att passivt invänta klimatkatastrofen är att svika vårt samhälle, ministern

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-05-07

Om forskare bestämmer sig för att bli aktiva i faktabaserad aktivism så är den inte politisk. Det är en avgörande skillnad som utbildningsministern bortser ifrån, skriver Harald A. Wiltsche, professor i teoretisk filosofi och vetenskapsteori.

DEBATT. Sveriges utbildningsminister Mats Persson var nyligen med i en intervju i SVT:s ”Agenda” där han yttrade sig om forskares medverkan i klimatprotester, något som jag anser förtjänar en reaktion.

En kort anmärkning innan jag börjar: jag är själv inte klimatforskare. Jag är vetenskapsfilosof och arbetar mest med att ta fram matematiska modeller och att undersöka vetenskapsbaserat beslutsfattande.

Innan jag kom till Sverige hade jag nöjet att få arbeta tillsammans med klimatforskare vid Stanforduniversitetet, Institute for advanced study i Princeton och Toronto universitet.

Efter att ha sett deras arbete, deras sofistikerade modeller och pålitligheten i deras samlade data, finns det absolut inget utrymme att tvivla på förutsägelserna i deras forskning – förutsägelser som är djupt oroande och som tecknar en mörk bild av framtiden för vår planet.

Men tillbaka till utbildningsministern. Det var ett återkommande ämne i intervjun med Mats Persson att forskare inte bör delta i politisk aktivism, särskilt i en tid där falska nyheter, desinformation och klimatförnekelse breder ut sig allt mer.

Det finns många saker att säga om detta. För det första är det högst tvivelaktigt att kalla klimatprotester för politiska.

Om jag tycker att man borde sänka inkomstskatten för medelklassen, så kan det räknas som en politisk åsikt i ett större politiskt trossystem.

Men klimatforskning är inget trossystem, det är en samling objektiva resultat som har tagits fram i kollektiva ansträngningar av tusentals forskare under flera decennier.

Dessa forskare har nu varnat politiska beslutsfattare och allmänheten under trettio års tid. Ändå har man inte på långt när gjort så mycket som skulle krävas för att ändra vår nuvarande kurs.

Om forskare då bestämmer sig för att bli aktiva, så är denna aktivism inte politisk – den är faktabaserad. Det är en avgörande skillnad som utbildningsministern bortser ifrån under hela intervjun.

För det andra är det tillrådligt att se närmare på vad ordet ”aktivism” egentligen betyder. Den liberala filosofen Karl Popper definierar aktivism som en ”benägenhet till aktivitet och obenägenhet till passivt medgivande”.

Så vitt jag kan se stämmer den definitionen perfekt överens med Högskolelagen från 1977 och den centrala tanken om ”tredje uppgiften”.

Som Mats Persson säkert vet står det mycket tydligt i Högskolelagen att ”kännedom skall också spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som har vunnits och om hur dessa erfarenheter och kunskaper skall kunna tillämpas”.

Men hur ska vi kunna sprida medvetenhet om våra resultats tillämpning när de politiska beslutsfattarna ständigt ignorerar våra varningar? Som jag ser det skulle passivt medgivande gå stick i stäv med det som förväntas av mig och mina kolleger enligt svensk lag.

Och inte bara det: När utbildningsministern hävdar att faktabaserad klimataktivism undergräver allmänhetens förtroende för vetenskapen skulle jag vilja veta vilken evidens denna åsikt baserar sig på.

För min del föredrar jag att luta mig mot de resultat som John Kotcher, professor på välrenommerade George Mason University i USA, har kommit fram till i empiriska studier av relationen mellan faktabaserad aktivism och allmänhetens förtroende.

Hans studier visar att det förhåller sig precis tvärtom mot vad Mats Persson hävdar.

För det tredje gör Mats Persson mestadels ingen skillnad på civil olydnad och lagöverträdelse i intervjun.

Den liberala filosofen och statsvetaren John Rawls definierar civil olydnad som ”en offentlig, icke-våldsam […] samvetshandling som strider mot lagen, vanligtvis utförd med målet att förändra […] regeringens politik”.

Man behöver inte titta länge på historien för att se att denna form av aktivitet har varit avgörande för att göra slut på orättvisor som diskriminering, slaveri och apartheid, och därigenom för att bygga upp vårt moderna liberala samhälle.

Om utbildningsministern anser att delaktighet i faktabaserad aktivism undergräver vår plikt som svenska forskare, då kan jag inte hålla med.

Tvärtom – att passivt invänta den annalkande klimatkatastrofen är att svika vårt samhälle och våra barn. Och om ni frågar mig är det priset inte värt att betala.


Harald A. Wiltsche, professor i teoretisk filosofi och vetenskapsteori, Linköpings universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln