Dags att ni erkänner misstagen, politiker

Ulf Dahlsten: Övertron på marknaden har fått svenska modellen att förlora sin själ

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Under de senaste fyrtio åren har vi fått en övertro på marknaden. Den svenska modellen har förlorat sin själ. Det är dags för de progressiva partierna, och till dem räknar sig numera de flesta, att erkänna misstagen och dessutom göra något åt dem, skriver Ulf Dahlsten.

Foto: TT
DEBATT

DEBATT. För fyrtio år sedan skakades den svenska modellen av en svår kris. I ett dramatiskt paradigmskifte anammades marknadsliberalism och valfrihet.

Omprövningen blev lika genomgripande som den var nödvändig. Mer marknad och mindre politik skulle rätta till missförhållanden som börjat bekymra ledande socialdemokratiska politiker, allt från för lite brukarinflytande och missbruk av försäkringssystem till svårigheter att finansiera en växande offentlig sektor.

Mycket har också blivit bättre, valmöjligheter ökat och verksamheter effektiviserats. Globaliseringen och teknikutvecklingen har dessutom lyft hundratals miljoner ur fattigdom i utvecklingsländerna och till många framsteg som gynnat oss i västländerna.

Men under de fyrtio år som gått har det också begåtts allvarliga misstag. Den tidigare övertron på politiken har alltför ofta bytts mot en övertro på marknaden.

Det är dags för de progressiva partierna, och till dem räknar sig numera de flesta, att erkänna misstagen och dessutom göra något åt dem.

Det största misstaget begicks redan 1985. Under kuppliknande former som gav Olof Palme intrycket att finansministern ställde förtroendefråga drevs en genomgripande avreglering av finans- och valutamarknader igenom, dessutom på ett sätt som ledde oss rakt in i en bankkrasch och 90-talskrisen.

Bankerna, som har rätt skapa sina egna pengar, något som få är medvetna om, använder nu den rätten till att driva upp sina balansräkningar genom oförsiktig utlåning till spekulationsverksamhet.

Internationella Valutafonden menar att denna utlåning tillsammans med en skattepolitik som alltmer kommit att gynna kapitalägare har skapat en växande och ohållbar global ojämlikhet.  

Brittiska parlamentets utredningstjänst förutspår nu att en procent av världens befolkning kommer att äga två tredjedelar av världens tillgångar år 2030. 

I Sverige behölls skatterna på vanliga löntagares arbete samtidigt som fastighetsskatt, förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter togs bort. Det krävdes en borgerlig regering för att något sänka skatterna på arbete.

För att mildra effekterna av den orättvisa skattepolitiken eldar de politiska partierna på hushållsutlåningen med generösa ränteavdrag. Som bankerna dessutom oförsiktigt nog finansierar på genom kortfristig upplåning på den internationella penningmarknaden.

Det är en politik som kritiseras av EU kommissionen och som enligt Morgan & Stanleys analytiker kan leda till en ny bankkrasch.

Riksbanken inser farorna och vräker nu ut hundratals miljarder över bankerna för att de ska klara likviditeten om pandemin utlöser en internationell finanskris driven av en inte helt osannolik betalningsinställelse från hundratusentals företag.

Övertron på marknaden och privatiseringar har inte varit gratis på andra sätt heller.

Vi har fått privata elnätsmonopol som tar ut allt högre priser utan att förbättra servicen och apotek som inte håller lager.

Vi har som enda land i OECD en skola som fungerar som en marknad med helt fritt skolval. Det finns andra länder med alternativa skolor, men då är de ideella, och skolvalen kan vara fria, men inte så fria att de lett till den segregation vi tillåtit i svenska skolor.

Den svenska modellen bär socialdemokratiskt signum, men den har förlorat sin själ, Ett Samhälle för Alla.

När jämlikhet som slagord ersattes av identitetpolitik och jämställdhet av feminism innebar det en fokusering på viktiga problem. På det sättet var det kanske en historisk nödvändighet, särskilt som många problem kvarstår. Den största orättvisan, nämligen att traditionellt kvinnliga jobb värderas lägre än traditionellt manliga, tilläts länge till och med öka.

Men fokuset har också lett till att andra problem blivit osynliga, som att grabbar haft sämre betyg alltsedan grundskolan skapades och att dubbelt så många av flickorna går vidare till högskolan.

Och att det är de praktiskt lagda unga männens arbetsmarknad som försvunnit till outsourcing, it och robotar, medan de traditionellt kvinnliga arbetsmarknaderna inom vård och omsorg växer.

Grabbarna får väl utbilda sig, har man sagt, med samma brist på inlevelse som präglade Tage Erlanders olyckliga svar 1966 till två bostadslösa ungdomar: Ni får väl ställa er i bostadskön.

För socialdemokratin blev paradigmskiftet något av en katastrof och partiets stöd har närmast halverats. Människor upplever att samhället delats i vinnare och förlorare, och de känner rätt.

Till förlorarna har också hört de offentliganställda. De har fått New Public Management, som behandlar de anställda som produktionsfaktorer, som kontrolleras och styrs som utbytbara maskiner. Inte underligt att sjuksköterskor, poliser och lärare vantrivs.

I Sverige har socialdemokraterna och Stefan Löfvén i synnerhet, återvunnit en del av det förlorade förtroendet under pandemin, men det är ett förtroende som lätt kan gå förlorat om inte tillfället tas i akt för självkritik och omprövning.

Utmaningen sträcker sig utanför vårt lands gränser. Sverige gör rätt som driver klimatfrågan internationellt och Stefan Löfvén gör rätt som engagerat sig i en Global Deal mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det krävs en global rättsordning.

Ska socialdemokratin och andra progressiva krafter återfinna sin relevans är det inte genom en återgång till något gammalt utan genom en ny progressiv agenda för ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart, öppet och globalt samhälle.

Ett samhälle där alla känner sig sedda, delaktiga och behövda och där övertron på marknaden ersatts av en balanserad syn på samspelet mellan politik och marknad.


Ulf Dahlsten, aktuell med boken ”Efter coronan. Svensk modell i kris” (Ekerlids förlag). Han var statssekreterare hos Olof Palme 1984–1986, nu gästprofessor på London School of Economics och ordförande i Framtidssmedjan Elders


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Publisert:

LÄS VIDARE

DEBATT. Nyliberalismen är ett pr-styrt elitprojekt

ÄMNEN I ARTIKELN

Socialdemokraternas kris

Olof Palme

OECD

Riksbanken

EU

Skattepolitik

Arbetsmarknad