Symbolfrågor räddar inte skolan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-01-08

S: Alliansen splittrad i alla frågor som verkligen betyder något

I dag börjar många barn skolan igen efter jullovet. Men fler och fler undrar nu vad det är för skola vi sänder våra barn till. Att svensk skola rasar snabbast i OECD sände en chockvåg genom Sverige. Det är en allvarlig situation. Därför vill vi socialdemokrater möta den här krisen genom en nationell samling.

Men istället för samling har regeringen skapat kaos. Regeringspartierna började nästan direkt göra utspel mot varandra. När Sveriges lärarkårer kräver samling, är regeringen mer splittrad än någonsin.

Detta är också symptomatiskt för regeringens skolpolitik. Under flera år har regeringen lyft fram små symbolfrågor som de låtsas är avgörande för skolans framtid. Det har varit allt från vilken klädsel elever ska ha till vilken möbel lärarna ska stå bakom.

Nu riskerar skoldebatten att återgå till detta destruktiva läge. Den borgerliga regeringen lyfter upp nya små symbolfrågor som avgörande för skolans framtid – så som mer katederundervisning, betygsättning istället för skriftliga omdömen för 10-åringar, mer provskrivning och andra frågor som riskerar att ha liten, ingen eller motsatt effekt.

Det blir allt mer uppenbart att regeringen driver dessa symbolfrågor inte av en tro på att det hjälper våra barn – utan av taktik. Den behöver helt enkelt dölja det faktum att den är fullständigt splittrad i de tre stora frågorna som är avgörande för skolans framtid. Det interna bråket i regeringen om dessa frågor är nu tydligare än någonsin:

1. Lärarnas situation. Den samlade forskningen visar att lärarnas möjlighet att nå fram till eleverna är avgörande för skolresultaten. Det kräver lugn och ordning, och att lärarna får tid med varje barn. Det är därför vi vill investera i mindre klasser och anställa fler specialpedagoger så att alla barn som behöver det får tidiga insatser. Vi vill stärka lärarnas lön, autonomi och möjlighet till den vidareutbildning de önskar.

Regeringen bråkar istället om ett statligt huvudansvar för lärarna, där Tomas Tobé (M) helt stänger dörren för det Jan Björklund (FP) kallar sitt främsta vallöfte. Detta bara en kort tid efter deras senaste träta om lärarnas möjlighet att använda Ipads i skolan. Samtidigt börjar Sveriges lärarkårer undra om de ska förbereda sig på fler snabba och framhöftade reformer, eller om de borgerliga partierna bara vill profilera sig mot varandra inför valet.

2. Vinsterna i skolan. Vinstjakten i skolan har gått för långt. De reformer som sjösattes av den borgerliga regeringen på 1990-talet har visat sig ha stora brister. Det är i dag bara Sverige och Chile som har en skolmarknad där privata företag har fri dragningsrätt på våra gemensamma skatteresurser. Bland många seriösa skolaktörer har oseriösa skolföretag slagit sig fram med minskad lärartäthet och stora skolkonkurser som följd.

Men regeringen har stått handlingsförlamade. Folkpartiet och Moderaterna har gjort vissa muntliga markeringar om att man eventuellt ska börja se över vinstjakten i skolan. Men ens så vaga löften kunde inte Centerpartiet acceptera. Näringsminister Annie Lööf (c) har till och med kallat sina regeringskollegor för populister, och markerat att hon vill arbeta för mer riskkapital i skolan.

3. Skolans långsiktiga resurser. Detta är kanske den absolut mest avgörande frågan för skolan. De reformer som den svenska skolan behöver – mindre klasser, stärkta lärare och tidiga insatser – kommer självklart inte vara gratis. Därför är vi socialdemokrater benhårt tydliga med att nya investeringar i skolan kommer att gå före nya skattesänkningar om vi får mandat att styra Sverige.

Här håller inte regeringspartierna med oss. De tycks just nu vara mitt uppe i ett eget Sverigemästerskap i skattesänkningslöften. Moderaternas stämma antog ett nytt politiskt program som lyfter fram nya skattesänkningar som en ”viktig prioritering”, till en sammanlagd kostnad av 35-40 miljarder. Centerpartiet vill istället att skattesänkningarna ska riktas endast mot småföretagare, samtidigt som Kristdemokraterna och Folkpartiet fokuserar på en sänkning av skatten bara för dem som tjänar över 49 300 kronor per månad. Trots oenigheten om vilken skatt som ska sänkas först är det samma trend som vi sett de senaste åtta åren: de stora resurserna till skattesänkningar, smulor kvar till skolan.

Det är om dessa frågor valet måste stå om. Vi respekterar att olika partier har olika åsikter i frågor. Men det vore förödande för svensk skola om regeringen fortsätter försöka lyfta upp små symbolfrågor som avgörande, med målet att dölja sin splittring i de stora frågorna. Det är ett svek mot lärare, föräldrar och elever som förtjänar att vi förtroendevalda nu tillsammans tar vårt ansvar för att bygga upp den svenska skolan igen.

Magdalena Andersson (S),

ekonomisk-politisk talesperson

Ibrahim Baylan (S),

utbildningspolitik talesperson

Följ ämnen i artikeln