I pudlarnas tidevarv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-24
I Kina är det apans år, i Sverige är det hundens! Aldrig tidigare har pudlarna varit så populära bland landets befattningshavare och direktörer. Anledningen är förstås bonussystemet. Först tar direktörerna gärna emot och sedan lämnar de tillbaka bonusarna. Det sker inte lättvindigt eller direkt frivilligt utan enbart på grund av trycket och ilskan från folket.
Men direktörerna bär inte hela ansvaret. Kanske var det en direktör någon gång som kom på den lysande idén att en del av lönen skulle utbetalas i form av bonusar, men huvudansvaret för systemet är de aktörer som tagit beslut om det. Det är styrelserna i bolagen som är ansvariga. Där sitter diverse folk allt från andra direktörer, till statstjänsteman och företrädare för arbetsmarknadens parter. Precis som direktörerna som ogärna tar ansvar för sina bonusar så tar dessa personer ogärna ansvar för bonussystemet. Väldigt ofta säger de att bonusar är förskräckligt och tyvärr måste de betalas ut eftersom det finns ingångna avtal. Vad de inte säger är att många av dem en gång var med och godkände avtalen.
Bonusar till direktörer visar med tydlighet att den svenska modellen är död. Den byggde på ömsesidig respekt, på lugn på arbetsmarknaden förutsatt att tillväxten och välfärden kom alla till del. I kristider hjälptes man åt. Det fanns inte i sinnevärlden att ge direktörer bonus och arbetarna sparken.