Målet – få dig att tro att Sverige kollapsar
Professor i pedagogik: Granskningen av makten har spårat ur till ren skrämselpropaganda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-01-23
DEBATT. Det finns skäl för välgrundad kritik mot migrationspolitiken och integrationen, mot skolpolitiken och mot rättsväsendet.
Det finns också en kritik som är alarmistisk, överförenklad eller rent av ogrundad propaganda.
Ett tema som tar stor plats i sociala medier är förstås migrationspolitiken. Samhällseliternas värderingar anses vara vad som kallas ”politiskt korrekt” och knutet till postmarxism, identitetspolitik och globalism. Det hävdas att denna ”värdegrund” är mer eller mindre obligatoriskt att bekänna sig till för att inte hamna i kylan och att åsiktsdemokratin är på väg att ersättas av en ”värdegrundsdemokrati” med värderingsdiktat.
Det finns säkert fog för kritiken i många fall – men den har också lett till en kampanjapparat där välgrundad och källkritisk granskning av makten spårat ut till ren skrämselpropaganda om nationens upplösning och förestående kollaps.
Jag vill nämna fyra områden som ingår i en slags orkestrerad kampanj som frodas i sociala medier för att få oss att vända oss bort ifrån de etablerade partierna:
- Regeringens flathet inför barnäktenskap, tvångsäktenskap, könsstympning och hedersförtryck. Innebörden är att regeringen är så orolig att stöta sig mot ”mångkulturens” värderingar att den inte vågar ta tag i denna fråga. Verkligheten är att nya lagar stiftats som gör att planering av barnäktenskap och tvångsäktenskap är straffbart även om övergreppet sker i ett annat land. Detsamma gäller könsstympning.
- Skolan har övergivit sitt kunskapsuppdrag. Gedigna kunskaper i ämnen förmedlas inte längre utan att skolan har blivit mer av en indoktrineringsanstalt för värdegrundsvurmande. Bilden stämmer inte alls med målen som de formuleras i läroplanen där vetenskapligt grundade ämnesmål styr innehållet. Den stämmer inte heller med empirisk klassrumsforskning som visar att en normal lektion är klart ämnesfokuserad.
- Frikännande domar och milda straff för invandrare. Det förekommer att hovrätten frikänner i rättsfall där en gärningsman dömts i tingsrätten – men skälen är som regel att bevisen inte håller. Dessa fall ges väldig uppmärksamhet i sociala medier och budskapet är att våra domare är så rädda att anklagas för rasism att de inte vågar döma invandrare. Ordet ”syltryggar” har blivit ett modeord om räddhågade domare som påstås döma efter eget tyckande och personlig karaktär. Våra hovrättsdomare är förstås inte ofelbara men bilden som tecknas av rättsväsendet är uppenbart en ren fantasiprodukt även om vi ibland kan rikta välgrundad kritik mot domstolsbeslut.
- Samhällseliterna vill förneka svensk kultur och helst avskaffa den. Den kampanjen grundas i uttalanden av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Men varken Reinfeldt eller Sahlin är några spelare i kulturpolitiken och deras uttalanden har inte betytt något för den verkliga kulturpolitiken. Verkligheten är att vi har satsat på en digitalisering av Riksarkivet som är en enormt rik källa för forskning om svensk kultur- och vetenskapshistoria. Vi har ett välfungerande riksantikvarieämbete. Vi har gjort en storsatsning på utgrävningar i Birka och byggt upp ett museum som gestaltar tiden för nationens konsolidering och vi har byggt ut Vasamuseet som visar fram det svenska stormaktsväldet. Svenska språket värnas av Svenska språknämnden och av Svenska Akademien. Det blir onekligen lite märkligt att om och om igen matas med att samhällseliten förnekar den svenska kulturen och vill riva ner den.
Det stämmer inte med vad våra urstarka offentligt finansierade kulturarvsbevarande institutioner faktiskt gör.
Dessa fyra politiska kampanjer har ett syfte. De är orkestrerade av bland annat alternativmedia för att skrämma oss inför nationens förestående utplåning och vår för framtiden förlorade identitet. De varnar oss för etablissemanget och deras agenda och vill få oss förstå vilka vi måste vända ryggen och vem som är räddaren i nöden.
Givetvis måste alla områden inom politiken granskas, och det finns välgrundad kritik kring migrationspolitik, rättsväsende, integration och kulturpolitik.
Kritisk granskning är välkommen men de nämnda kampanjerna innehåller rena falsarier som syftar till att skrämma upp människor – och vi som inte hoppar på tåget utsätts för spott och spe på sociala medier. Vi är PK, PK och åter PK.
Det påminner mig mycket om 68-rörelsen som hade liknande inslag av hån mot oss om inte var ”medvetna” som det hette. Då som nu handlar det om integritet och att inte låta sig ryckas med i vågrörelsen.
Göran Linde
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.