Säkrast i klassen
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-10
Nissan Tino - om du väljer tillförlitlighet före pris
Det gäller att titta noga för att inte förväxla Nissan Tino med originalet Renault Scénic.
Tino är sprillans ny men för inte utvecklingen framåt.
Att Renault just köpt Nissan är en händelse som liknar en tanke, men Tino började konstrueras långt innan fransmännen köpte företaget.
Den som en gång börjat köra japanskt blir bortskämd med den nästan totala driftsäkerheten. En japansk bil har i princip inga tekniska fel, vare sig stora eller små.
Det finns ingen anledning att Tino skulle skilja sig från mängden och tillförlitligheten skulle i så fall - tillsammans med krocksäkerheten - vara ett skäl att välja en Nissan istället för en Renault. Båda är lika stora och kostar lika mycket.
Tino är snyggare
När det gäller innovationer, fiffiga lösningar, kul formgivning eller körglädje finns det mycket att lära för japanerna. Om vi börjar med formgivningen är den stramare och mer sparsmakad än Scénic. Jag som inte är någon vän av onödiga utsmyckningar tycker faktiskt att Tino är snyggare än Scénic, andra skulle nog tycka att den ser fegare och tristare ut.
Invändigt är det typiskt japanskt men en del av den fritidsbetonade interiören från originalet finns kvar. De stora dörrfacken består av okonventionella nät och under golvet bak finns det två korgar, som kundkorgarna på Konsum.
Tino är ett nästan rörande tafatt försök av japanerna att göra en trendriktigt familjebussinteriör.
Sittkomforten direkt dålig
Sittkomforten fram är direkt dålig med obefintligt stöd för låren. Hur jag än justerar stol och ratt blir det inte riktigt bekvämt.
Stolvärmen är inte heller bra. Det blir bara varmt under rumpan och en skarp gräns till låren som förblir iskalla.
Bak sitter man bra, bättre än i Scénic, men mittenstolens integrerade trepunktsbälte är totalfel. Dels blir stolen onödigt tung när den ska lyftas i och ur, dels är det övre bältesfästet en dödsfälla vid påkörning bakifrån. Det är hårt och kan ställa till med stor skada på skallen.
Sikten är perfekt
Köregenskaperna är inte heller riktigt bra. Styrningen är diffus och det Nissan Almera-chassi som Tino bygger på verkar inte riktigt anpassat för högbygget. Bilen vandrar lite på vägen och kurvorna blir märkligt kantiga och oharmoniska.
Sikten åt alla håll är däremot i det närmaste perfekt. Vindrutestolparna är smäckra och det är stora glasytor på sidorna, ingenting hindrar sikten åt något håll.
Tino förstärker tesen om japanerna som kopiornas mästare.
Men det behövs nog lite mer än en slät efterapning för att göra succé. I synnerhet som Tino i en del avseenden är sämre än originalet.
En annan konkurrent, Citroën Picasso, är ett nummer större och bättre på det mesta - den kostar dessutom 10 000 kronor mindre än Tino.
