När ska bilhandlarna ta sitt ansvar?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-20

Bilbranschen har satt i system att inte ta sitt ansvar när bilen går sönder.

Snusk i restaurangköken hör till svenskarnas favoritämnen. Vi älskar att förfäras över ohygienen i de svenska restaurangköken och vi kräver att hälsovårdsnämnden lämnar ut hela listan på krogarna som inte sköter sig enligt reglerna.

Att det förmodligen inte finns en enda restaurang på våra semesterorter runt Medelhavet som uppfyller ett enda svenskt hälsokrav är en helt annan sak. Och att en eller annan bacill inte heller skadar hör inte till.

Samma sak i Konsumhyllan om det råkar stå kvar en burk apelsinmarmelad med utgånget datum. Fast alla inser att marmeladen håller fem år till så blir det rubriker när någon nogräknad kund larmar tidningen.

För att inte tala om jämförpriser. Saknas jämförpris på limpan rycker kommunens konsumentombudsman genast ut.

Annat är det med bilen.

Den kostar 250 000 kronor, går sönder direkt men ingen rycker ut när man står där utlämnad, utan bil men med en massa besvär.

År efter år, samma elände. Det spelar ingen större roll om bilen heter Volvo, Volkswagen, Chrysler eller Peugeot. Bilbranschen har satt i system att inte ta sitt ansvar när bilen går sönder.

Bilen säljs med en massa garantier, men garantierna åtföljs av ännu mer finstilt som urholkar värdet av bilhandelns ansvar.

Det värsta skojet är väl rostskyddsgarantin som för vissa bilar gäller så länge som tolv år.

Ingen, mer än en del biljournalister som ofta framhåller det fina i den långa garantitiden, tror väl att någon enda människa kommer att få ut ett enda öre på den garantin!

I det finstilta står till exempel att bilen måste servas på märkesverkstad för att garantin ska gälla.

Så dåliga som märkesverkstäderna är vill man ju slippa dem så fort som möjligt. Det vet industrin och sockrar garantitiden in absurdum.

En annan fälla är att det inte är garanti på garantireparationen.

Du får en skev bromsskiva utbytt på garantin. Efter tre månader är den nya skivan också skev, och nu har garantitiden för bilen gått ut. Lång näsa!

Det är ju som om Konsum skulle byta ut en otjänlig vara med en annan otjänlig vara!

Men det allra största problemet med garantierna är ju att kunden får stå för allt besvär själv. Besväret att bilen är sönder, att den ska bogseras till verkstan, att man ska åka dit på avtalad tid för att hämta bilen trots att den inte är klar.

Besväret med att felet ändå inte är fixat trots veckor på verkstan, besväret med att bara ett av felen är fixat, reservdelen till vindrutetorkaren fanns inte i lager. "Kom tillbaka nästa vecka."

Och så vidare.

I alla oändlighet.

Vi har ett totalt opassionerat förhållande till apelsinmarmelad. Och i de flesta fall till Konsum och Ica. Därför är det inget problem att klaga inför alla som vill lyssna.

Annat är det med bilen. Den älskar vi ju. Och vi älskar inte bara den

egna bilen, vi älskar ju märket.

Den som alltid kört Volvo försvarar sitt märke med näbbar och klor. Kom inte och säg något ont om min bil...

Det här utnyttjar bilbranschen.

Det är drygt 30 år sen som en

Peugeotägare i Stockholm tröttnade på Peugeots totala nonchalans när hans nästan nya bil rostade sönder. Färgen flagnade och det blev stora hål i plåten. Till slut parkerade han bilen på Norr Mälarstrand med en stor skylt på taket.

Då först var Peugeot villigt att byta in bilen. Men då var det för sent.

Bilen stod kvar på norr Mälarstrand ett halvår och kostade den svenska Peugeothandeln många miljoner kronor i förlorad försäljning.

Tyvärr var den frustrerade Peugeotägaren ensam i sitt uppror mot hästskojarna i bilbranschen.

Därför ser det likadant ut i dag som för 30 år sen. Hur ser det ut i morgon?

Den dag bilägarna ersätter frustration med uppror, den dagen tvingas bilhandeln ta sitt ansvar.