Köpa bil? Lita inte på någon!

Vad gör ett bra bilköp? Tja, frågar ni mig är det en bil som rullar åtminstone tre år utan tråkiga överraskningar.

I alla fall om bilen är någorlunda ny vid inköpet. Tre, fyra år sådär.

Det finns förstås en rad fällor att se upp med. Tidigare var taktiken självklar: undvik privata köp (om inte säljaren är en bekant). Man har ju hört skräckhistorier om tillbakaskruvade vägmätare, fejkade serviceböcker och andra mardrömmar.

Men i familjens samlade bilhistoria är det faktiskt de professionella handlarna som borde ha sämst samvete.

Två exempel:

Fordhandlaren i Sollentuna sålde en Mondeo men ”glömde” att informera om att den var privatimporterad (en orsak att pruta eftersom andrahandsvärdet fortfarande är lägre på privat-importerat).

En BMW-handlare i Köping vinkade glatt adjö med orden ”rena Formel 1-bilen”. Visste han att min 316 skulle hamna i depå sedan den sönderrostade ljuddämparen lossnat? Efter fyra mil!?

Grundregeln nu är att inte lita på någon. Och tumregeln: ju billigare bilen är, desto mindre fara är det att köpa privat. Om du går i en fälla finns kanske pengar över för att laga bilen - och skitbilen kostar privat oftast som en skitbil ska. Klart lägre än i hallen.

Men är priset så lågt att du vågar ta en risk? Det valet är ditt och bara ditt.

Sture Bjarnelind