Undvik bråk och politik i Texas
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-31
Robert Collins råd till den som ska lifta
Don’t mess with Texas” står det på vägskyltarna. Låter som ett klokt råd, men vi är inte här för att bråka eller prata politik. Vi ska testa däck.
Countrymusiken hör till och vi lyssnar på Uvaldes bästa radiostationer i bilradion, 104,9 Coyotes, stavas på radioförkortningsspråk Kots, och 92,5 Out Laws. Det är mycket cowboys, cowgirls och bilar i texterna.
Och massor av både coyotes och laglösa typer i verkligheten.
Vi varnas för att plocka upp liftare, de kan vara rymlingar från fängelset mellan Uvalde och San Antonio.
Uvalde ligger där väg 90 korsar vägarna 83 och 55.
Igenslagna butiker
Kanske bidrog en smal liten bäck till att samhället växte upp just här. Det finns ett par, en gång prydliga och eleganta kvarter i korsningen med klassiska byggnader från tidigt 1900-tal och sen sprider stan ut sig totalt ostrukturerat, som vanligt i USA.
Butikerna i ”gamla stan” har slagit igen för länge sedan, nu handlar man i utkanten.
”Guns and Liquor Store” säljer numera bara sprit, men första gången jag var här för tio år sedan kunde man handla både vapen och alkohol. Butiken är den enda i stan som har alkoholrättigheter.
Country i saloonen
Tvärs över vägen ligger Lone Star Saloon. Vi går dit och lyssnar på ett Country-band, dricker öl och jag blir uppbjuden av en mexikanska.
Uvalde är en torrlagd kommun, restaurangerna har öl, men vin och sprit finns bara på två ”privata klubbar”. Lunker säljer tredagars medlemsskap för tre dollar och till Country Club blir vi inbjudna av Bill Soyars som är ranchägare och föder upp boskap.
Det är lite för kallt på nätterna för att skallerormarna ska krypa fram i solgasset mitt på dagen, men roadrunners, bältdjur och sköldpaddor håller oss sällskap. Alla i sin egen takt.
Och veckan innan syntes en ovanlig gäst på testbanan utanför stan - en svart puma.
Plast - överallt
Engångsprylar håller produktionen igång. Resterna efter hotellfrukosten fyller en Konsumkasse med tallrikar och muggar i frigolit, bestick i hårdplast, mat-emballage i mjukplast och så alla pappersförpackningar.
Och sopsortering finns inte.
Sånt som vi komposterar, källsorterar och lägger i farligt-avfalls-holken hamnar på samma soptipp utanför stan.
Kvicksilvret rinner ut
Nytt på tippen är alla förbrukade lågenergilampor som är lika populära här som i Sverige. Kvicsilvret i lamporna rinner ut när glaset krossas. Om tio år kan vi läsa om den nya miljökatastrofen. Men i dag är det ingen som bryr sig.
Hyr-Mustangen som vi kör runt med i stan och som ser så läcker ut är en relikt från förr med uråldrig teknik och en makalös törst. Vi tankar varje dag och förstår varför det fortfarande finns såna här bilar: Soppan kostar knappt en femma litern.
En kväll kör vi upp Mustangen utanför Vasques mexikanska restaurang. ”Recommended by Enrique” står det utanför. Det är Enrique som äger stället. Han är Korea-veteran och slår sig ner hos oss och berättar om kriget. ”I was bad. BAD. I searched the coreans in the forrests and killed them. Cut out their toungues and noses. I was BAD.”
Nu serverar Enrique Uvaldes bästa natchos. Det säger alla. Och han röstar som alla andra här på republikanerna.
”Don’t mess with Texas”.
