Våren kommer - med sommarens reslust

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-21

Tiden är kommen att planera för årets bilsemester - själv drog jag till Tyskland.

Det är nu planerna för sommarens bilsemester blir mer konkreta. Höga kusten eller Costa Brava. Öland eller England. Bro eller färja. Husbil eller hotell.

Jag skrev en krönika i Aftonbladets resetidning om att bilsemestra i Europa. Om färjor och om småhotell i Tyskland. Och om god vällagad mat och öl med riktigt skum.

Jag tror att den var bra, krönikan alltså, att den lockade fram reslusten, för jag blev så extremt ressugen själv att jag tre dar senare satte mig i bilen och körde ner till norra Tyskland.

Det blev en snabbtur över Kristi himmelsfärdshelgen med två övernattningar på ett välskött familjehotell i en by utanför Lübeck. En minisemester som ändå rymde det mesta. Seg väntan i färjekön, snabb bilkörning på Autobahn, kultur och wienerbröd på Louisiana, en ruggig trafikolycka utanför Köpenhamn, säsongens allra första sparris, billig öl på Citti Markt och en förfärande massa stormfälld skog i Småland.

Hustrun och jag satte oss i bilen i gryningen på Kristi himmelfärdsdagen. Infartstrafiken till Stockholm visade inga som helst likheter med den vi pendlare brukar genomlida.

Solen steg i nordost och alldeles för många trafikdödade grävlingar, harar och rävar visade på två saker. Viltstängsel kan aldrig vara nog finmaskiga och fjolårsungarna borde inte lämna mamma och pappa förrän de lärt sig lite mer trafikvett.

Full tank på Shell söder om Jönköping, hmm, Audi A6-Avanten har visserligen en stor V6 och fyrhjulsdrift, men drygt 1,3 liter milen på landsväg låter ändå i mesta laget.

Kö till toaletten när alla baltiska långtradarchaufförer som sovit på mackens stora lastbilsparkering ska in och göra sig morgonfina.

Strax efteråt kommer vi in i den stormfällda skogen.

Resan går perfekt ända fram till Scandlines färjekö i Helsingborg. Där är det någon som inte förstått att den här torsdagen är en av årets stora resdagar. Kön är megalång och var tjugonde minut går en halvtom färja över till Helsingör...

Hamlet lämnar hamnen 10.20 och Tycho Brahe 10.40 medan vi sitter fast i kön...

Som ren protest hoppar vi över den obligatoriska räkmackan på resan över Sundet.

En timme försenade parkerar vi utanför Louisiana, tittar på en utställning med målningar av Gerhard Richter men mest på den vackra trädgården och tar en lätt lunch. Macka, wienerbröd och en dansk öl.

Fortsätter i sakta mak längs Kustveijen ända in i Köpenhamn och sen ut på motorvägen mot Rödby och nästa färja.

Vi kommer en mil, sen är det tvärstopp. Blåljus en bit fram antyder olycka och vi har tur som lyckas snirkla ut från vänsterfilen till en avfart 100 meter före olycksplatsen.

Där nere ligger en bil med fronten i fel riktning och en annan på taket. Skadade människor ligger spridda på vägen. Ambulanserna har just kommit.

Audins navigator (som aldrig lyckades hitta kortaste vägen till radhuset i Norrtälje) visar elegant förbi tvärstoppet och ner på motorvägen vid nästa påfart.

Mer bensin och sen mot Rödby i ensamt majestät på en nästan tom motorväg. 130 km/tim, Danmarks nya högsta hastighet, känns som något för Sverige att ta efter.

Inte en bil i biljettkön - alla står ju still i Köpenhamn - och ombord som sista bil.

Och så äntligen: Fri fart mot Lübeck. Hierarkin på Autobahn fungerar som vanligt och alla som ser den nya Audigrillen viker åt sidan för att lämna fri passage.

Så avfarten till hotell Rethschänke i bondbyn Techau där dubbelrum med dunbolster kostar 65 euro och ett berg med årets allra första sparris och en stor bit oxfilé 15. Det går åt två halvliterskrus lokalt Königs bier.

Fredagen är turist- och shoppingdag, öl, vin, en låda färsk sparris, tysk skinka och bröd à la kaffesump på Citti Markt.

Promenad i Lübeck, mer promenad i semesterbyarna vid Östersjön, och sen mer sparris på Rethschänke.

Bron till Malmö på resan hem, en titt på Turning Torso och "småvägar" norrut via Lund, Älmhult, Växjö, Eksjö och Tranås. Där får man en riktig bild av stormens skövling i vintras och dessutom en lugn och avstressande resa jämfört med hetsen på E4.

SIGNALER

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln