Skrattmaskinerna

Att köra sportbil får inte vara något annat än ett rent nöje. Om det är de flesta överens. Vi lät därför vår stora sportbilsentusiast Thomas Berggren plocka fram tio godbitar ur minnet och ranka dem. Efter nöjesfaktorn, förstås.

Om inte mungiporna drar uppåt är det något fel. Sportbilar ska förnöja, underhålla och roa. Man ska känna lusten.

Och spänningen.

Det går alldeles utmärkt att ha roligt på svenska vägar, trots att trafiktalibanerna nuförtiden gör allt för att förhindra körglädjen.

Ett av mina bästa sportvagns-

minnen är första gången jag körde Porsche Boxster S. Vilken motor, vilket ljud, Vilket drag. Vilken balans.

När man inte vill sluta köra trots att man suttit sju timmar bakom ratten beror det så klart på något.

Dodge Viper körde jag några dagar i USA. Viper är ett riktigt råskinn och namnet, huggormen, är välfunnet. Femhundra hästkrafter bits om man inte aktar sig.

Dodge Viper har muskler som känns. Jag erkänner gärna att jag smög ut från hotellet på natten och tog en extratur bara för nöjet.

Mazda Miata har ett par hundra hästar färre, men är samtidigt en underbar körmaskin. Miata måste därför rankas högre än effektsiffran.

Effekt betyder nämligen inte allt.

Jag kan avslöja att det inte finns en enda exklusiv supersportvagn från Ferrari, Lamborghini eller Aston Martin på min lista.

Om du undrar varför så kan du fundera en stund över vem de så kallade supersportbilarna tillverkas för.

Svaret är: bara för mig.

Motorjournalister är de enda här i världen som med viss regelbundenhet kramar musten ur en Ferrari Enzo eller en Lamborghini Murcielago.

Men vem rusar och köper en fyramiljoners Ferrari Enzo eller en två-miljoners Lamborghini på måndagsmorgonen efter en testrapport.

Nä, tänkte väl det. Men vanliga sportbilar säljs det ganska många av.

Tack och lov finns det numera en hel del att välja bland. Och körglädjen sitter - oftast - inte i prislappen.

Tio i topp

Thomas Berggren