290 mil i 5 meter lyxbil
Uppdaterad 2018-06-28 | Publicerad 2009-10-01
BIL:s Benjamin Ekroth irrade runt med VW Phaeton i Tyskland
Vissa dagar är jobbet bättre än andra dagar. Ibland lyckas man ha roligt på jobbet en hel vecka i sträck. Att köra VW:s lyxbil Phaeton till bilens födelseort Dresden är just en sån vecka.
Bilpremiären på tysk mark kunde ha börjat bättre. När jag kör av färjan i Sassnitz har jag lyckats få punktering på höger framdäck. Det är bara att rulla ut genom bommarna, svänga åt sidan och plocka fram instruktionsboken. Fyrhjulsdriften och de aktiva stötdämparna måste först låsas. Lyckligtvis har bilen ett ordentligt reservdäck. Jag rullar ut det stadiga 18-tumsdäcket, och börjar meka i mörkret.
Klockan är halv elva och alla bilar som rullat av färjan är borta. Platsen är helt öde, tills en trevlig norrman med son dyker upp och erbjuder hjälp. Ja tack! Det krävs tre hjärnor för att begripa hur domkraften fungerar, sen tar norrmannen över showen. Han har bytt däck förut. Att han dessutom heter
Schumacher gör inte saken sämre. Vi är alla väldigt roade av att byta däck på en lyxlimpa och snart kan jag rulla vidare.
Galen navigator
Det är inte svårt att förstå hur saker och ting fungerar bakom ratten. Allt är funktionellt. Förutom navigatorn. I början av resan föreslår den vägar som jag inte alls vill ta. Konstiga småvägar, genom byar och städer. Droppen blir när jag på väg till Dresden helt plötsligt kan beskåda tv-tornet i Berlin på nära håll. Vad i h-vete gör jag mitt i Berlin!?
Efter några dagar av östtyska irrfärder inser jag att navigatorn inte ska vara inställd på den Närmaste Vägen, utan på den Snabbaste Vägen.
Innan jag lärt mig att begripa navigatorn kör jag ständigt på evighetslånga smala 80-vägar; spikraka och kantade med stora träd. Här och där har det målats vita kors på träden och på vissa platser har någon lagt blommor och tänt ljus, vilket vittnar om att alléerna är vackra men inte särskilt säkra. Vägverkets direktör Claes Tingvall skulle nog raskt kapa träden, men här får de stå kvar.
Snabb, snabbare, snabbast
På de trånga kullerstensgatorna i svenskstäderna Stralsund och Greifswald känns fem meter Phaeton aningen otymplig. Men till slut når jag Autobahn. Den stora bilen känns nu hur smidig som helst. Äntligen hemma! Jag sätter farthållaren på 140, men blir till min förvåning omkörd av kreti och pleti. Jaha, då höjer jag väl till 160 då. Men nej, jag blir fortfarande hopplöst omkörd av vilken Opel Astra som helst. Först när jag satt farthållaren på 200, vilket inte är någon match för bilen eller mitt egenhändigt fastskruvade framdäck, är jag med i leken. Tyskarna är duktiga på att hålla vänstra körfältet fritt. Det krävs i de här hastigheterna. Det vill till att ha koll i backspegeln, inom loppet av ett par sekunder kan det dyka upp en Mercedes som vill förbi.
Som en uppblåst Passat
Phaeton är ingen nyhet. Den lanserades i Sverige 2002. Och ändå en väl bevarad hemlighet, utom för de invigda. Skulle du råka se en lägger du sannolikt inte märke till den ändå. Phaeton var tänkt att utmana Mercedes S-klass, BMW 7-serie och kusinen Audi A8. Men VW utan stjärnglans fick svårt att mäta sig i fråga om prestige. Den ser ju ut som en uppblåst Passat. Men den är så mycket mer än så. Det upptäcker jag under resans gång.
Med V6-diesel på 240 hästkrafter ligger grundpriset på 600 000. Motorn är smått fantastisk. Att sätta fart på den över två ton tunga bilen är inga problem. Men det som imponerar mest är en fina gången och den låga förbrukningen. I svensk motorvägsfart dricker den under 0,75 liter milen. Dubbla glas i sidorutorna och vindrutan bäddar in kupén i en underbar tystnad. Kvalitetskänslan är ypperlig.
Historiens vingslag
Mitt första stopp på resan blir VW-fabriken i Zwickau (men navigatorn pekar mig till en plats en kilometer bort.). I Zwickau tillverkas karossen till Phaeton, tillsammans med Golf och Passat. Tidigare var fördelningen 75 procent stora bilar och 25 procent småbilar, men krisen och suget efter nya Golf har ändrat produktionen till det motsatta.
Zwickau är ett stycke tysk bilhistoria. Här grundades Audi, vars första modell hette just Phaeton, i 1900-talets början. Men under Östtysklands 40-åriga historia var det Trabant-tillverkning som gällde. Trabant-fabriken står kvar, men rymmer numera ett rejält museum över stadens bilhistoria.
Jag träffar dr. Frank Löschmann, chef för VW i regionen, som förklarar att Phaeton har en given plats hos VW. Phaeton är kronan på verket när Volkswagen bygger varumärket ”das Auto”. Tanken är att VW ska vara störst i världen till år 2018. Och då krävs det även en lyxbil. En PR-man avslöjar att en facelift är på gång redan i höst och att en ny modell kommer till 2012.
Endast det bästa
Så är det dags för Dresden, staden som bombades sönder och samman under andra världskrigets sista dagar och som förblev en grushög ända till murens fall.
Här startade VW tillverkningen 2001 och för detta ändamål byggdes glasfabriken som PR-folket kallar för the transparent factory, den genomskinliga fabriken. Den ligger mitt i stan, i hörnet av en stor grön och lummig park. Inte helt okontroversiell när den byggdes, men nu har Dresdenborna tagit fabriken till sig. Byggnaden är en PR-symbol, ett enda stort skyltfönster, för VW och Phaeton. Den visar hur kompromisslösa VW har varit i sina ambitioner med Phaeton. Endast det bästa är gott nog, från början till slut.
När jag kommer till fabriken får jag först sitta ned i loungen ett par våningar upp. En exklusiv stereo och en rad danskdesignade högtalare bäddar in lokalen i klassisk musik på behaglig volym. Ett panoramafönster förser lokalen med ljus och utsikt över stadskärnan. Ett antal soffgrupper är utplacerade, lagom avskilda. Det är hit köparen kommer för att få nycklarna till sin bil som sedan levereras ur det höga glastorn där samtliga färdiga bilar står.
På första parkett
På vår rundtur i fabriken är det av största vikt bära vit rock. Arbetarna på fabriken har vita overaller. Sakta, sakta roterar bilarna station för station. Inget buller eller slammer. Och överallt parkettgolv av kanadensisk lönn. Det är en milt sagt behaglig miljö. Hit får köparna komma för att se sin bil byggas. Att det spelas Kraftwerks ”das Robot” vid en tillverkningsstation lovar man är en ren slump...
Det känns faktiskt lite jobbigt att lämna fabriken. Inte minst loungen. Jag får trösta mig med att sätta mig bakom ratten i min Phaeton. Då har jag i alla fall en liten bit av fabriken med mig. Det är rätt mycket lounge-känsla i bilen också.
