Mitt namn är Martin. Aston Martin.

Bonds nya superbil gör dig både skakad och rörd

Självklart åker James Bond en Aston Martin igen.

En självklar symbol för brittisk borgerlighet.

Hästkraftstinn, svindyr – och sanslöst vacker.

Skönheten sitter inte bara på ytan. Nya Aston Vanquish är verkligen ett barn av sin tid.

Här finns en stomme av kolfiber som tillsammans med en ”ram” av dragna och pressade aluminiumprofiler tillsammans skapar en oerhört stark och vridstyv bil.

Och stark måste den vara för att klara den råstarka V12-motorn som låter lika ljuvligt som den är stark.

Hela 460 hästkrafter trängs under den vackra, långa motorhuven.

Kraften når bakdäcken via en sexväxlad växellåda försedd med ett elektroniskt växlingssystem som gör att man får klara sig utan kopplingspedal och dessutom, på F1-vis, växla med ”paddlar” bakom ratten.

Älskar, älskar inte? en knapp

Behöver vi säga att detta, precis som alla klassiska sportvagnar från Aston Martin, är en fantastisk bil?

Inte bara James Bond ler brett när han kör denna dyrgrip.

Samma känsla drabbar alla när man startar den för första gången.

Startknappen är röd och sitter mitt i mittkonsolen. Det sägs att Astonteknikerna hatar den ”vulgära” knappen men att amerikanerna älskar den – och kunderna har ju alltid rätt. När man startar maskinen överraskar den genom att varva till av sig själv en gång. Liksom för att berätta för chauffören att de där 460 kusarna är pigga och villiga.

Det känns en aning som om man inte har kontroll, och för att övertyga sig själv om vem som egentligen bestämmer varvar man gärna ett par gånger extra. Och lyssnar till ljudet.

Det är mycket vassare än i en DB7, men inte lika melodiöst som i en Ferrari 550.

När man sedan trampar ner gasen inser man snabbt att Aston Martin siktar mitt i Ferrarimyten. Frågan är om inte Vanquish till och med överträffar 550 Maranello.

Trean funkar hela dagen

Fartresurserna är snarlika men Vanquish skulle förmodligen vara ännu snabbare om den hade en konventionell växellåda.

Inte för att paddlarna funkar dåligt – tvärtom – men elektroniken växlar faktiskt inte upp så snabbt som man kunde önska.

Toppfarten, drygt 300 km/tim, är inte svår att nå och om den skulle nå varvtalsbegränsaren även på sexan skulle toppfarten vara cirka 400 km/tim!

Älskaren av italienska fullblod rynkar säkert på näsan men faktum är att den höga utväxlingen gör att Vanquish blir oerhört lättkörd.

Man kan lämna trean i hela dagen och ändå ha ett register från krypfart till över 190.

Men för att leva upp till förväntningarna räcker det inte med blixtrande prestanda, man måste kunna använda dem också.

Även här har man lyckats över förväntningarna. Redan i moderata farter konstaterar vi att styrningen om möjligt har ännu bättre känsla än i exempelvis Ferrari 550 och dessutom behåller Vanquish kontrollen bättre över ojämnheter i högfartsböjar.

Det är nästan overkligt hur väl den får ner kraften i backen och man kan accelerera fullt ur den knepigaste kurva på ett sätt som tidigare var förbehållet mittmotorbilar.

?men inredningen

Inredningen är däremot en besvikelse.

Att den inte innehåller en massa ädelträ känns bara rätt, det har aldrig de ”riktiga” GT-bilarna från Aston gjort.

Däremot är det inte kul att hitta en komplett sektion av mittkonsolen hämtad från Jaguar XJ. Och det i en bil som kostar 2,6 miljoner?

Aston Martin Vanquish

Robert Petersson, Autocar (-)