Ferraris nya fartvidunder

Aftonbladets Robert Collin har provkört 575 M

MARANELLO

Ferraris testförare kör varvet en sekund snabbare än med föregångaren 550.

Men en halvminut långsammare än Schumacher i sin formel 1.

Själv tar jag det lite försiktigt eftersom en av mina kolleger just har kört av banan och det tar över en halvtimme att gräva fram honom ur grusfållan.

Vi är bara ett par gäster på Hotel Executive i Maranello - en trist industristad sex mil nordväst om Bologna.

Stan har ett par små kakelindustrier, några lika små balsamvinägerfabriker och en ännu mindre bil-fabrik.

4 500 bilar tillverkas varje år och mer ska det inte vara trots att köparna står i kö. Myten Ferrari skulle dö om vem som helst med lite pengar kunde gå in i butiken och köpa en bil för omedelbar leverans.

Det är årslång väntan på de billigare modellerna, ännu längre på de riktigt dyra.

Parkeringen är nästan tom när jag ställer min lilla hyrbil bredvid en svart Ferrari 550 Maranello.

Rena samlarbilar

Den ser rejält använd ut, inte som de flesta Ferrari i Sverige som är rena samlarbilar och nästan aldrig får vara ute och åka.

550 har tillverkats sedan 1996 men börjar bli frånåkt av konkurrenterna. Det är därför bilen nu arbetas om till 575 M, M som i Modifierad. 700 bilar ska tillverkas varje år. Årets produktion är redan såld, även de två bilar som kommer till Sverige.

Till det yttre har knappt någonting gjorts åt Pininfarinas kaross. Strålkastarna är modifierade, alla luftintag är aningen större för att förse den större motorn med mer luft och för att kyla de större bromsarna mer effektivt.

Under skalet har det hänt desto mer.

Motorn är rejält omgjord med mer effekt och vridmoment och det går numera att beställa bilen med samma växellåda som formel 1-bilarna, en manuell låda som växlas med paddlar på växelspaken.

Instrumentpanelen är också omgjord och domineras nu av en jättestor varvräknare.

Testföraren kör banan snabbt: 1 minut och 29,5 sekunder. Det är ändå 30 sekunder långsammare än Schumacher.

Inte renodlad racerbil

Bilen är ingen renodlad racer utan mer en Grand Tourismo, en komfortbil för två med bra omkörningsprestanda. Det är tyst, ombonat och bekvämt. Inga vrål när bilen rusar från noll till 100 på dryga fyra sekunder, ingen dramatik när de effektiva bromsarna tar ner farten på lika kort tid. Bara sann körglädje.

Sen ut på de krokiga bergsvägarna som bilen är konstruerad för. Gasen i botten ut ur hårnålskurvorna, ett lätt släpp bak innan antispinnsystemet dämpar motorns hysteriska kraft, och i väg med full kontroll. Bilen och jag blir ett.

Klockan fem bryts förtrollningen. Jag lämnar tillbaka Ferrarinycklarna och sätter mig i min hyr-Opel Astra för att skynda tillbaka till flygplatsen i Bologna.

Kan fås med formel 1-växellåda

Robert Collin