Provkörning: Mitsubishi ASX
Publicerad 2013-04-04
Okomplicerat bruksigt i Mitsubishis crossover
Mitsubishi tar med nya ansiktslyfta ASX nya tag i kampen om kunderna som vill ha en bil utan alltför mycket tjafs. ASX levererar – men är kanske lite väl flärdfri.
Det fanns en tid när bilar var bilar och för att köra dem behövde man inte läsa in mer än körkortet. Sedan följde en lång period av teknikutveckling med touchskärmar och inställningar. Med handen på hjärtat gick det kanske lite för fort för tillverkarna.
Utan att vara en bakåtsträvare är det med lättnad man slinker in bakom ratten på Mitsubishi ASX. Tre rattar styr värme och ventilation, antalet knappar har minimerats och även om det sitter en större skärm på instrumentbrädan fyller den enbart funktionerna Radio och Backkamera. Befriande.
Enkel och bekväm
Den lilla dieselmotorn knattrar på och ger ett bra vrid ganska tidigt vid gaspådrag. Att det inte händer så mycket vid högre varv straffar sig dock vid framförallt motorvägskörning och omkörningar, men så är bilen heller ingen racer.
Den okomplicerade och lite bruksiga känslan i instrumenteringen avspeglas i resten av bilen. Allt funkar utan särskilt mycket krusiduller och man tar sig fram dit man ska. Den lite högre fjädringen i kombination med fyrhjulsdriften – som går att koppla i eller ur när man behöver välja mellan extra grepp eller lägre bränsleförbrukning – ger bra komfort även på lite sämre vägar.
Bränsleförbrukningen ska enligt Mitsubishi landa på dryga halvlitern per mil, men mer troligt är någonstans runt 0,7 liter milen. Dieselmotorer behöver som bekant åtminstone 1 000 mil för att ställa in sig ordentligt, så den omvända glädjesiffran ska tas med en nypa salt – men så också Mitsubishis. En liten knapp mellan stolarna märkt 4WD ger valet mellan två- och fyrhjulsdrift men även med bakhjulen urkopplade var det svårt att komma ner i de officiella förbrukningssiffrorna.
Välbehövd backkamera
Styrningen anpassar sig efter farten, vilket gör att man på parkeringsplatsen inte behöver särskilt många muskler medan den i högre hastighet blir fastare och håller kursen utan att vara sladdrig. Sikten är bra framåt och stora backspeglar gör att det är svårt att missa något bakom bilens sidor. Rakt och snett bakåt däremot ser man inte lika bra och hade det inte för backkameran hade parkeringar blivit lite av ett äventyr för stötfångaren. Kupén är lagom rymlig för de flesta om man inte behöver mycket bagage och inredningen håller sig bra. Dock hade testbilens instrumentbräda redan vid 700 mil börjat knirka lite lätt.
Bullrig och törstig
Men i all sin enkelhet är det genomgående intrycket av ASX att buller letar sig in i kupén imponerande effektivt. Längre sträckor medför ett lätt susande i öronen. Dieselknattret är markant även på hög växel i 80 kilometer i timmen, därefter tar vindbruset och ljudet från vägbanan över. ASX trivs och gör sig bäst på småvägarna men är kanske inte valet framför andra där resan kräver många mil på motorväg.
Mitsubishi har i Sverige, med undantag för den lite rallyinspirerade Evo-serien, inte fört alltför mycket väsen från sig. Det kommer man knappast att kunna ändra med ASX, men på en marknad där andra bilar drunknar i teknik och krångliga inställningar har Mitsubishi lyckats få in en mycket duglig bruksbil som levererar utan att överraska.
