Lyxbilarna från Paris – vill slå tyskarna

Europa har fått ett nytt bilmärke. Det är franskt, ingår i PSA-koncernen och ska locka de belevade – och tillhörde nyss Citroën.

Vi tar sikte på triumfbågen, beger oss ut i Paris-trafiken – och möter kaoset.

Det råder fullständig anarki bredvid oss. De fyra filerna som nyss existerade har plötsligt blivit minst tio. Vi är mitt i ett virrvarr av bilar, mopeder och motorcyklar. Och alla ska tränga sig förbi just oss.

– Ger jag ett finger tar de hela armen, här ska banne mig ingen förbi, grymtar jag för mig själv och känner hornen växa ut ur pannan. Kollegan bredvid skruvar betänkligt på sig i det handsydda lädersätet.

Vi befinner oss i rondellen runt triumfbågen i Paris – Europas kanske värsta trafikplats. Och här ska vi ratta Frankrikes nya lyxbilar.

Frankofiler hurrade

När Citroën för snart fem år sedan introducerade sin nya DS-serie hurrade frankofilerna. Äntligen skulle det annorlunda franska åter hamna i fokus, men trots att det sålts närmare 500 000 bilar sedan introduktionen har den omedelbara succén uteblivit. På sätt och vis förståeligt, eftersom bilarna i Europa framstått som tokdyra Citroën-modeller. I Kina, där DS sedan start varit ett fristående varumärke, har försäljningen gått bättre. Och därför ska nu DS brytas loss från Citroën även i Europa.

Vårt vapen, förlåt, transportmedel, denna förmiddag är en DS4 med koncernens nya turboladdade trecylindriga 130-hästarsmotor. En bra motor med överraskande små vibrationer för att vara en trepip, med gott om kraft och en skön sexväxlad manuell låda. Det ger bra kraft i rödljushetsen i Paris, men den bulliga karossen stör utsikten. Interiört förlustar vi oss däremot i rejäla framstolar med hög komfort. Läderarbetet i kupén är ursnyggt och resultatet av femton timmars syarbete för hand. Här finns onekligen en aura som andra tillverkare saknar, men räcker det för att slå sig in i bilbranschens finrum?

Instrumenteringen lämnar en del att önska. Såväl ratt som mittkonsol är belamrad av knappar och vred vilka det krävs övning för att hitta rätt bland. I låg hastighet är fjädringen hård och det går stötigt över knaggliga stengator och vägskador, men i gengäld är kupén bra ljudisolerad i högre hastigheter.

Ska vara annorlunda

Namnet DS står för Different Spirit, vilket fritt översatt blir "annorlunda anda" på svenska. Bilarna ska helt enkelt skilja sig från de andra.

– DS ska vara bra produkter, men annorlunda. Vi ska bryta koden och bryta ny mark när det gäller exempelvis interiörer. I DS-modeller ska det finnas material man annars bara hittar i rena lyxbilar. Bilarna ska också ha bra kördynamik, men samtidigt vara komfortabla, berättar Alain Joseph, ansvarig för kundförväntningar, för Motorista.

– Det är en lång väg för DS och det är inget jobb som görs över en natt. Vi började 2010 och känner att både DS3 och DS4 är skilda från Citroën-märket i dag, men det kommer att komma fler modeller. I framtiden ska vi ha sex stycken DS-unika modeller.

Tio extra hästkrafter

Fortfarande pryds DS-bilarna av Citroëns logotyp, men i takt med öppnandet av egna försäljningshallar i Europa kommer också modellerna uppdateras och då få sin nya DS-identitet. Planen är att ha DS-unika återförsäljare i 160 av Europas största städer, däribland Stockholm. I Kina finns redan 100 återförsäljare.

Strax efter lunch byter vi DS4 mot mindre bästsäljaren DS3 och tar åter sikte på triumfbågen. Här har 1,6-litersmotorn uppdaterats till Euro6-kraven och samtidigt vässats med tio hästkrafter. De nu 165 hästkrafterna gör det underhållande att ratta DS3 på decembertomma franska landsvägar. Motorn ger både bra kraft och ordentlig körglädje, men i en direktjämförelse med konkurrenten Mini hamnar fransosen på efterkälken i rena köregenskaper.

– Vi vill att DS3 ska vara bekvämare än Mini, men utan att tappa köregenskaperna, säger Alain Joseph.

"Nyttan överväger inte kostnaderna"

Rondellen runt triumfbågen går enklare i mindre och smidigare DS3 och vi klarar oss utan plåtskador även denna gång. Nu har vi dessutom ett autobroms-system till förfogande. Nytt i DS3 är nämligen att modellen kan utrustas med aktiva säkerhetssystem som automatiskt bromsar bilen vid kollisionsrisk. Systemet fungerar bara i upp till 30 km/h och ska enbart erbjudas i DS3 – inte i större DS4 och DS5.

Varför då, frågar vi.

– Systemet gör störst nytta i DS3 eftersom det är en stadsbil. DS4 och DS5 är större bilar som används mer utanför städerna, och där överväger inte nyttan kostnaderna, svarar representanterna.

Saknar spjutspetsteknik

Nog för att DS erbjuder en känsla och utstrålning som varken Audi eller BMW har, men fransmännen halkar efter i det teknikrejs som pågår i bilvärlden. Varför ska inte de som köper dyrare DS4 och DS5 få del av säkerhetstekniken? Det handlar naturligtvis om kostnadsbesparingar, vilket gör att modellerna saknar spjutspetstekniken.

I Sverige dras dessutom bilarna med ett spöke om tveksam fransk kvalitet vilket i kombination med höga prislappar begränsat antalet sålda DS-modeller i Sverige till bara 1 499 stycken. Synd, eftersom det i grunden är trevliga bilar. De har potential, men då gäller det för fransmännen att inte slarva bort själva grundbulten. Det vill säga bilen.

Sy gärna läderinredningarna i femton timmar och erbjud unika detaljer, men ägna gärna några tankar till själva produkten också. Det ena behöver ju inte ersätta det andra.