Ford Mustang – ikonen har hittat hem

– Med stel bakaxel och ett brutalt morr under huven, välkommen tillbaka.

Den kanske största ikonen i USA:s bilhistoria går igen.

Nya Ford Mustang är här.

Med muskler, muller och en bensinförbrukning värd namnet.

Mustangen är tillbaka. Från att ha varit upphov till begreppet "pony car" på sextiotalet, svullnat till oigenkännlighet under sjuttiotalet och sedan decimerats till en glåmig kompaktbil under oljekrisens åttiotal har nu Mustang hittat hem.

Slank form, V8 under huven (grundmodellen har en fyraliters V6-motor på 200 hästar), bakhjulsdrift och stel bakaxel.

Underbart.

Just den stela bakaxeln var ett krav från Mustang-ägare i USA när Ford förhörde sig om hur de ville att den nya bilen skulle konstrueras.

Kravet: en stel bakaxel

Visst, V8 ville de ha, men den stela bakaxeln var ett absolut måste. Amerikaner är roliga ibland. Men Ford lyssnade till ägarnas krav och nu har bilen stel axel.

Och V8-motorn, en helt nyutvecklad aluminiummotor på 4,6 liter och 304 hästar.

Den ruskar igång med ett respektingivande gurgel, mullrar dovt vid jämn gas och vrålar helt sagolikt på höga varv.

Ford har ägnat många timmar åt ljudtrimning av motorn och avgassystemet, och det märks verkligen.

Manuell, femväxlad låda är standard, men finns med femstegad automat (tillval för 13 500 kronor). Automaten växlar silkeslent och blixtsnabbt vid fullgas.

Det finns fler anledningar till att man stortrivs bakom ratten. Styrningen är beroendeframkallande köttig i känslan och dessutom precis lagom reaktionssnabb.

Välbyggt och snyggt

Stolarna är otroligt sköna att vistas i. Fasta i stoppningen och med gott om sidostöd. Det tjocka lädret som täcker dem är snyggt sytt och även resten av bilens interiör förefaller välbyggd.

Mittkonsolen är enkel med få och stora knappar och reglage.

Radio och luftkonditionering, inga konstigheter.

Längst upp till vänster finns tre knappar som styr färddatorn (tillval).

Inte särskilt färglös...

Bläddrar man i menyerna där så hittar man en lika onödig som charmig finess:

Instrumentbelysningen kan varieras i toner. Några förval finns; vit, grön, blå, lila, grön, röd och orange.

Men man kan även "skapa" sin egen färg om man nu absolut inte nöjer sig med de 125 toner som erbjuds"

När högerpedalen nått golvet skjuter bilen iväg med den maffiga V8-motorns ilskna sång.

Körställningen är mycket bra, trots att ratten bara är justerbar i höjdled.

Chassit klarar av skarvar och ojämnheter i vägbanan med finess, men man märker att bilen är hårt dämpad. Det är ju en sportbil, trots allt.

Ljudnivån är det främsta skälet till att man inte väljer Mustang för den där trippen ner till kontinenten. Det bullrar friskt från däcken (235/55 ZR17) och en del vindljud kan höras från de, för biltypen, ovanligt stora backspeglarna.

1000-wattare i skuffen

Som tur är så finns en stereo värd namnet - om man vill dränka vägljudet.

Bilen vi kör har en jätte-subwoofer i bagageutrymmet kallad "Shaker 1000", där siffran 1000 står för watt-antalet.

Den hörs, vi lovar.

På småvägar överträffas alla våra förväntningar. Väggreppet är massivt och balansen fenomenal. Viktfördelningen är 52/48 fram respektive bak.

Försiktigt med gasen

Mustang har bara ett enkelt anti-spinnsystem - inget antisladd. Man bör alltså vara försiktig med gasen, särskilt vintertid.

Den som vill kan alltså åka med ordentligt långa uppställ genom böjarna.

Sanslöst roligt för den som behärskar tekniken - rent farligt för den som inte gör det. Och inget att rekommendera på allmänna vägar.

En i grunden välutrustad Mustang GT kostar (beroende på dollarkursen) cirka 350 000 kronor, och även med all tänkbar utrustning så hamnar prislappen på under 400 000 kronor.

Om inte billigt, så i alla fall oerhört prisvärt.

Kom ihåg att det är en legend vi talar om. En i högsta grad levande legend.

Fakta/Ford Mustang GT

Provkört

John Argelander (bil@aftonbladet.se)