Mindre pengar skapar mindre rättssäkerhet
Regeringen är möjligen på väg att skrota planerna på att sänka anslagen till domstolarna.
Vi som värnar rättssäkerheten har all anledning att hålla tummarna för att det ligger till på det viset.
I prognoser i den förra budgetpropositionen framkom att regeringen hade funderingar på att domstolarna ska möta en allt större arbetsbelastning med mindre pengar.
När det planerade sparpaketet år 2017 har slagit igenom helt så skulle anslaget ha minskat med en kvarts miljard per år.
Det var en prognos som bekymrade Domstolsverkets generaldirektör, Martin Holmgren. Det var en prognos som borde bekymra alla som anser att väl fungerande domstolar är av grundläggande betydelse för upprätthållandet av civilisation.
Regeringen kan dock ha tänkt om. I den senaste så kallade pris- och löneomräkningen har anslagen höjts med 46 miljoner kronor för år 2016. Enligt Ann Härelind, chef på Domstolsverkets ekonomiavdelning, betyder det att inga besparingar behöver genomföras under nästa år.
Det har dessutom kommit preliminära besked för åren 2017 och 2018 som är bättre än vad ekonomichefen hade hoppats på.
Besked som dock kan komma att ändras. Och nästa budgetproposition kan ju innehålla dystra nyheter.
Besparingar skulle, var de än sätts in, leda till tråkigheter. Längre tid för brottsoffer att vänta på upprättelse och att få sin sak prövad? Med minskade resurser blir det nämligen svårare för en domstol att hålla jämn takt med åklagarnas arbete. De redan nu stora högarna med ärenden som ännu inte har avgjorts skulle växa ytterligare.
Eller höjd avgift för den som lämnar in en stämning i en tvist eller vill skilja sig? Den avgiften har redan höjts från 450 kronor till 900. Och de flesta stämningsmålen är ännu dyrare, 2 800 kronor.
Småpotatis för större företag och för människor med fet plånbok. En summa som kan vara skillnaden på rättvisa och orättvisa för den som har de knapert.
Jag hoppas verkligen att de nya signalerna innebär att justitiedepartementet har tänkt om. Nerdragningar som urholkar rättssäkerheten och som försämrar den fattiges möjlighet att få rätt borde vara ovärdiga för varje regering, inte minst för en socialdemokratisk.