Den kriminella ekonomin är tre gånger större än polisens budget
Olaglig handel med utrotningshotade djur.
Ni kanske tror att jag raljerar som inleder en kolumn efter en pressträff om den kriminella ekonomin med just det brottet, men ingen föreställning kan i så fall vara mer felaktig.
Anledningen till att jag gör det är att det är ett pedagogiskt exempel på hur mångfacetterad, vittförgrenad och kreativ vår tids gangstervärld är.
Fem polischefer satt tätt intill varandra vid ett litet bord i det stora Polishuset i Stockholm i förmiddags och lade ut texten om sådant vi vet, men kan behöva påminnas om.
Torbjörn Rosén, nationell samordnare mot kriminell ekonomi, inledde och höll ett anförande om att organiserad brottslighet i allt väsentligt handlar om att tjäna pengar och att den kriminella ekonomin hänger ihop med våldet och att symbiosen mellan den illegala och den legala marknaden är central.
För utan siffertrixare som är duktiga på ekonomi, snitsiga jurister som kan guida in och genom pargrafernas snårskog, en och annan insider på banken och annat löst folk blir inte mycket pengar tvättade.
Sedan följde den ena polischefen efter den andra och svängde sig med termer som fick mig att tro att jag snarare befann mig på ett större företags årsstämma än på en presskonferens med traditionella snutar.
Det var ”balansbräda” och ”distansering till vinster” hit och ”varumärke” och ”diversifierade målbilder” dit och efter ett tag började jag tänka att Aftonbladet borde ha skickat ekonomijournalisten Andreas Cervenka till denna tillställning i stället för mig.
Visst, brottslingar gör stora vinster på knark, vapenförsäljningar, stölder och bedrägerier, men att tjänster som infiltration erbjuds och att vår tids sol- och vårare kan vara en gängmedlem som lurar till sig en aningslös stackares bank-id är möjligen mindre bekant.
En del av de multikriminella har för övrigt en förkärlek för olaglig handel med hotade växtarter, andra för cyberattacker, åter andra för brottslig avfallshandel.
Den ena utläggningen efter den andra följde om hur myndigheter samverkar och att polisen kraftsamlar och agerar snabbt och kraftfullt och försöker stärka kompetensen.
– Vad i allt detta är egentligen nytt? undrade en av Ekots fyra utsända reportrar då det pratats klart, en fråga som jag tror mer var ett utslag av förvirring än elakhet.
Samordnare Rosén fumlade lite med orden och svarade efter viss betänketid någonting om samordning.
Det viktiga med den här presskonferensen var dock inte att presentera någonting nytt.
Det viktiga var att påminna om någonting som tenderar att glömmas bort i en tid av gängmord och sprängningar, nämligen hur grundläggande pengarna är.
Utan krafttag mot den kriminella ekonomin kommer gängen inte gå att trycka tillbaka.
Att denna grundläggande sanning har hamnat i periferin är i någon mån journalistikens fel.
Det är sexigare och går snabbare att stå utanför avspärrningsbanden till en sprängd villa eller en blodpöl än att lägga tid, tålamod och pengar på att försöka förklara de komplexa sambanden.
Men även politiken har ett ansvar som jag inte ens med uppbjudande av all min goda vilja kan hävda tas.
Visst, justitieminister Strömmer har nosat på frågan under vissa av sina eviga presskonferenser, men var håller finansminister Svantesson hus?
Om inte annat har regeringskansliets spinndoktorer här en möjlighet att få högerväljare att sluta grymta missnöjt över att brytpunkten för statlig inkomstskatt inte höjdes i senaste budgeten.
Skicka fram finansministern, låt henne om inte annat meddela ännu några straffskärpningar, om de är effektiva eller ej är av underordnad betydelse, det viktiga är att få ut Svantesson på banan och in i debatten.
Eller varför inte finansmarknadsminister Niklas Wykman, ett statsråd endast de mest inbitna nördarna har hört talas om.
Vi talar trots allt om en verksamhet som beräknas omsätta närmare 150 miljarder om året.
Det är mer än tre gånger så mycket som polisens hela budget för nästa år.