Regeringens tre supertungviktare och en kanelbulle
Att det var den sista gråa dagen i januari som regeringens tre supertungviktare kallade till presskonferens var rimligen slump.
Ämnet för statsministern, finansministern och justitieministern var strategin för att strypa den kriminella ekonomin, onekligen en viktig fråga.
Den organiserade brottslighetens drivkraft är när allt kommer omkring pengar, men showen visade sig snart vara den vanliga. Vilket betyder att det mesta redan var känt och att journalisterna i allt väsentligt var inbjudna för att lyssna på omtugg av Tidöpartiernas heroiska insatser för att göra Sverige bättre.
– Livet är fullt av målkonflikter, mässade Kristersson och lät som en lillgammal gymnasist som förläst sig på franska nobelpristagare i litteratur.
– Vi är fast beslutna att jaga de kriminella, utbrast Svantesson, som om motsatsen var ett alternativ.
– Dra in alkoholtillstånd för krögare som inte sköter sig, mullrade Strömmer, som tidigt i morse vaknade ur sina oroliga drömmar och fann sig förvandlad till en socialdemokratisk kommunalpamp från 70-talet.
Nu, fortsatte justitieministern, lanseras den första nationella strategin mot den organiserade brottsligheten.
Det var som om den förra regeringens alla insatser inom området aldrig har existerat.
I sidorummet till Rosenbads pressrum satt statsrådens svans av hjälpredor, marginellt färre än vad det bor människor i Tokyo, och lyssnade intresserat.
Som på en given signal dök de alla plötsligt ner i sina mobiler, möjligen var det då Aftonbladet flashade på att Lidl återkallar korv.
Deras chefer borde vara starkast tänkbara inrikespolitiska trio på en presskonferens.
Men Kristersson lider ännu av sviterna efter att ha blivit utskrattad för försök att välkomna Frankrikes president Macron på svengelska på TikTok.
Strömmer, regeringens normalt starkaste kort, gjorde en anmärkningsvärt blek figur då han härom dagen i radio kommenterade den udda ordningen att gangsters äger en domstolsbyggnad.
Och att Svantesson har lyckats undvika att ställa till det beror sannolikt på att hon så sällan syns, vilket med tanke på tyngden i en hennes statsrådsportfölj är något av en bragd.
Men inget är så enkelt som att raljera och i ärlighetens och den intellektuella hederlighetens namn bör det påpekas att dessa politiker hade ett och annat av vikt på sina hjärtan.
Den kriminella ekonomin omsätter omkring 100-150 miljarder kronor om året. Det är oerhörda summor. Ungefär fyra gånger så mycket som polisens hela anslag.
Och bara ungefär två procent av brottsvinsterna återtas av staten.
Så här kan vi inte ha det och det är givetvis väldigt bra att regeringen kraftsamlar.
Att dessa politiker redan tjatat hål i huvudet på oss med det mesta av dagens budskap, ökade resurser till diverse myndigheter och inrättande av en utbetalningsmyndighet är inga nyheter, går att leva med, så här håller politiker på, regeringen är därvidlag inte sämre än den förra.
Och en strategi som anger det långsiktiga arbetet är ett utmärkt sätt att tänka, rent av nödvändigt.
Vi är förvisso några som varnar för risker med de kommande rivningen av sekretesshindren, myndigheterna vet en hel del om oss och sammantaget blir kunskapen obehagligt stor, men att nuvarande höga trösklar för att dela information behöver sänkas är sant.
Det går också att sucka över att egendom ska kunnas beslagtas utan att det finns specifika brottsmisstankar, men vår tids offentliga samtal har inte mycket till övers för rättssäkerhet och annat finlir.
Justitieministen och finansministern växeldrog, det var som en pingismatch, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och när statsministern till slut fick en syl i vädret igen var det som att han just vuxit fram ur golvet.
Ett problem med att kalla till presskonferens och presentera sådant som i allt väsentligt redan är känt, är att journalisternas frågor kommer att handla om annat.
Så när det blev dags för frågestund ville SVT veta om Kristersson vid morgondagens europeiska toppmöte kommer att prata med Orbán, TT vevade om indraget stöd till en FN-organisation och GP önskade en kommentar till Erdoğans kommande möte med Putin.
Förargligt nog ställde den mindre kvällstidningen dagens intressantaste fråga.
– Hur landade din TikTok-inbjudan till Macron?
– Mycket väl. Vi fikade och åt varsin kanelbulle, svarade statsministern.
Den stackars fransmannen var väl för artig för att ha åsikter om provinsiella töntigheter.