Unik vädjan från Domstolsverket: Stoppa lagändringen
En anmärkningsvärt enfaldig lagändring ska ske 1 oktober.
Dessbättre försöker Domstolsverket stoppa eländet.
I ett brev närmast bönfaller Domstolsverkets generaldirektör Thomas Rolén riksdagens justitieutskott att slänga sitt senaste petande i offentlighets- och sekretesslagen i papperskorgen.
Vägen till helvetet är i vanlig ordning kantad av goda föresatser, denna gång i form av en berömvärd politisk vilja att skydda brottsoffer och vittnen då åtal väcks och förundersökningar blir allmänna handlingar.
Personnummer och andra uppgifter om dem ska från och med den 1 oktober sekretessmarkeras av domstol innan utredningarna lämnas ut till pressen och andra som kan tänkas vara intresserade.
Problemet är att det kommer att bli oerhört betungande att granska varenda sida i varenda förundersökning på jakt efter bostadsadresser, telefonnummer, sommarstugor och allt vad det nu är som efter lagändringen ska döljas.
Domstolsverket har räknat på saken. Det kommer krävas minst 70 nya domare som på heltid ägnar sig åt detta arbete. Samt cirka 140 beredningsjurister, domstolshandläggare och notarier.
I en tid med domarbrist och högar med mål som bara växer och växer och växer beräknas dessa sekretessprövningar kräva 300 000 årliga arbetstimmar.
Sett i ljuset av att rättegångar med organiserad och komplex brottslighet bara blir vanligare samt att tystnadskulturen tycks bre ut sig mer och mer, kan det vid en första anblick se ut som att fördelarna med förändringen trots allt trumfar nackdelarna.
I vissa mål är såväl brottsoffer som vittnen tveklöst utsatta och statens förmåga att ge dem det skydd de har rätt att kräva går onekligen att utveckla.
Men skyddet som denna lagändring ger är illusoriskt. Nätet kryllar av olika register där vem som helst på bara någon minut kan få fram de kontaktuppgifter som ska bli hemliga.
”I princip verkningslös”. Så beskriver generaldirektören nymodigheten i sitt brev. En sågning han har fog för.
Domstolsverkets initiativ är om inte unikt så i vart fall väldigt ovanligt.
Folkvalda politiker stiftar lagar och eventuella invändningar från myndigheter ska framföras innan de nya paragraferna klubbas. Tjafs i efterhand undanbedes.
Jag kan inte erinra mig någonting liknande detta brev.
Så vad händer nu?
Justitieutskottet har redan börjat jobba med frågan. Ledamöterna funderar på om de ska be riksdagen att upphäva den lagändring den redan beslutat om.
Jag tror att det blir så. Att belasta domstolarna med en oerhörd mängd nytt arbete, ett arbete som inte kommer att hjälpa utsatta personer i brottsprocesser ett dugg, är för närvarande inte ett politiskt attraktivt alternativ.
Gott så. Återstår då bara för domstolarna att i framtiden inte sova då lagförslag går ut på remiss och generös möjlighet att anlägga synpunkter erbjuds.
Den här dumheten borde nämligen ha stoppats på ett mycket tidigare stadium.