Sveriges enfaldigaste lag blir inte av

Klockan 10.10 i dag meddelades ett politiskt unikt beslut: 

Sveriges dummaste lagändring kommer inte att träda i kraft.

Om vi ska vara petiga, och det kan det finnas skäl att vara då historia skrivs, var det som hände att ett enigt Justitieutskott efter ett mycket kort möte berättades nyheten för den ensamme reportern som satt i korridoren utanför sammanträdelsesalen i gamla Riksdagshuset.

Nästa onsdag, den 13 september, ska pinsamheten voteras. Kanske föregås beslutet av en liten debatt, men det blir i så fall en formsak.

Ingen kommer nämligen att invända, då det inte skulle gynna den fortsatta politiska karriären att opponera sig mot räddningsaktionen från en fadäs som hade kunnat ställa till med stora problem.

 

Det är för övrigt viktigt att det går undan, för Sveriges dummaste lag var tänkt att träda i kraft den 1 oktober.

Bakgrunden:

Justitieminister Morgan Johansson slog 2019 näven i bordet och meddelade att skyddet för brottsoffer och vittnen ska stärkas.

Ett initiativ som rimligen de flesta sympatiserar med, inte minst i en tid av gängmord och sprängningar och alla dessa stora rättegångar i säkerhetssalar och en tystnadskultur som bara brer ut sig.

Lösningen blev att offentlighets- och sekretesslagen skrevs om. Domstolarna skulle börja gå igenom varenda sida i varenda förundersökning när åtal väl var väckt och maska alla uppgifter om brottsoffer och vittnen innan de lämnades ut till press och allmänhet.

Adresser, telefonnummer, sommarstugor, hotellvistelser, allt möjligt skulle mörkas för att öka känslan av trygghet.

Det hela gled igenom remissinstanserna under sedvanligt småmuttrande, men utan stora invändningar och klubbades så småningom.

 

Men så upptäckte en vaken tjänsteperson på Domstolsverket ett problem.

Bara i fjol passerade 120 000 brottmål nationens tingsrätter och att granska varenda sida blir en gigantisk uppgift.

Under stigande svettattacker och sannolikt stönanden och muttranden gjordes beräkningar. Mellan 50 och 100 nya domare skulle behöva anställas bara för att sköta dessa uppgifter.

Detta i ett läge där det råder domarbrist och där återväxten i branschen lämnar en del övrigt att önska.

Och vad skulle lagändringen ens göra för nytta? Namnen på personerna som ingår i förundersökningen skulle fortfarande vara offentliga.

Uppgifter om adress och mobilnummer och annat matnyttigt går att få fram på internet på några minuter.

Domstolsverket gjorde då någonting för svenska myndigheter väldigt ovanligt. Brev skrevs till riksdagen. Snälla, stoppa lagändringen.

 

Först skulle eländet börja gälla 1 mars. Under generade harklingar sköts det fram till 1 oktober.

En efter en kom de ut från dagens sammanträde, moderater, vänsterpartister, sverigedemokrater och de andra. De försvann snabbt i väg. Och undra på det. Här fanns inget att sola sig i.

Ardalan Shekarabi, socialdemokrat och vice ordförande i justitieutskottet, tog på sig det otacksamma uppdraget att prata med mig.

Han bekräftade beslutet. Utskottet kommer att hemställa till kammaren att den nya paragrafen kastas i papperskorgen.

Har det någonsin tidigare hänt i den svenska demokratins historia att en lag skrotas innan den ens träder i kraft? I vart fall i modern tid är det unikt.

Lärdomar finns att dra.

 

En är att remissinstanserna inte ska sova under analyserandet av lagförslag. De befolkas av experter och deras arbete under tillverkandet av nya paragrafer är mycket viktigt. Inte sällan rent av avgörande för att juridiken ska bli bra.

Givetvis har även politiker någonting att reflektera över i den här genanta historien.

Som exempelvis att försöka undvika att genomföra enfaldiga lagändringar.

Följ ämnen i artikeln