Slöjförbud i skolan en självklarhet i Frankrike

1 av 2 | Foto: Martina Holmberg / TT / TT NYHETSBYRÅN

Hur mycket kan man värna religionsfriheten och samtidigt upprätthålla ett rättvist skolväsende?

Det var väl den frågan vi borde ha diskuterat i samband med Moderaternas idé att förbjuda slöjan som plagg i svensk grundskola.

Men eftersom förslaget pekade ut en enskild religiös minoritet kom den snabbt i retur från flera håll: Skulle detta gälla andra symboler som kristna kors och judiska kippor?

Kanske, nja, nej, blev det luddiga svaret från moderat håll. Det är olyckligt att etablerade politiker inte har en bättre plan för att backa upp ett förslag som skulle utmana minst en grundlag och flera andra friheter vi tar för självklara i Sverige. Det betyder inte att principfrågan är ointressant:

Borde skolan vara en plats fri från religiösa inslag?

 

Det är så slöjförbudet inom fransk skola (och offentlig verksamhet) presenteras. Lagen klubbades igenom 2004, efter brinnande debatt, och förbjuder all religiös klädsel samt ”överdrivet stora religiösa symboler” i hela det franska offentliga skolväsendet. Ingen huvudduk, ingen kippa och inga feta kors är tillåtna för personal eller elever (däremot får man bära små diskreta halssmycken som davidsstjärnan, Fatimas hand och kristna medaljonger runt halsen).

Att det då mycket kontroversiella förslaget till slut gick att baxa igenom, efter allehanda domstolsprövningar och tandagnisslan, handlar om la laïcité, den franska så kallade konfessionslösheten. La laïcité är en sorts nationalsport i Frankrike med gamla anor. Det långa sekulära arvet har sitt startdatum i 1905, då kyrkan skildes från staten – nästan hundra år innan samma sak hände i Sverige – och genomsyrar hela samhället. Utgångspunkten är att religion är en privatsak som utövas bortom det offentliga livet. Det hindrar förstås inte att problem uppstår, att intressen ibland stångas mot varandra. Men det är en grund att stå på i alla fall, en officiell hållning med stöd i principen om allas lika värde.

 

En effekt av detta är att fransk skola inte tillhandahåller religionsundervisning. Det leder ibland till förvånande upptäckter i vardagen, som att vänner som inte vuxit upp i kristna hem inte säkert vet varför man firar påsk. (De katolska helgdagarna finns däremot kvar i kalendern, en anomali kan tyckas, men fransmännen är också svårt förtjusta i ledigheter.)

Fransmän brukar i sin tur reagera med bestörtning när jag berättar att vi under hela advent på lågstadiet tände ljus och hade högläsning om Jesu födelse ur boken ”Marias lilla åsna”.

Religiös indoktrinering av barn uppmuntrat av läroplanen, bah!

 

Frankrike hyser bland de största populationerna av både katoliker, muslimer och judar i Europa. Femton år senare är de flesta trots det nöjda med skolförbudet mot religiös klädsel. En nyckel är att idén om la laïcité är väl förankrad från höger till vänster. En annan att lagändringen inte pekade ut en religiös grupp utan innebar inskränkningar för samtliga.

Vad lagen fått för sociala effekter är däremot svårt att säga. Har de patriarkala normerna i förorterna upplösts? Har hedersvåldet minskat? Tveksamt. Det är bara skolan som blivit en helt ickereligiös zon.

Och ja, det kanske har ett värde i sig.


La laïcité, politiken och populärkulturen

Att navigera kring det katolska arvet som fransk president är en grannlaga uppgift. När Emmanuel Macron tog emot en orden av påven förra året uppstod debatt om huruvida statschefen ska sanktionera religiositet i republikens namn.

När tv-serien ”Skam” lanserades i Frankrike ungefär samtidigt fick Imane (motsvarigheten till Sana i norska originalet) helt enkelt ta av sig hijaben när hon kom till skolan och sätta på sig den igen när det ringde ut för dagen. 


PODD: Moderaterna vill utreda slöjförbud

I nyhetspodden Aftonbladet Daily pratar vi med Oisín Cantwell om moderaternas nya förslag.

Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify

Eller ⬇️ klicka på PLAY-knappen

avJohanna Frändén

ARTIKELN HANDLAR OM