Magdalena Andersson ignorerar de som drabbas hårdast
Lättare att inskränka yttrandefrihet än att visa empati för muslimer
”Hur kan koranbränningarna stoppas?” står det i mejlet som SVT:s pressrum skickat ut till journalister inför söndagens ”Agenda”.
Magdalena Andersson är inbjuden för att svara på hur Socialdemokraterna och regeringen tillsammans ska få ett slut på eldandet.
I kvällens utfrågning påpekar Andersson upprepade gånger att det bästa vore att inte pilla i lagstiftningen, utan att Jimmie Åkesson ska be sitt gäng att sitta still i båten. Men går inte det så får vi helt enkelt ändra lagen.
Andersson säger inte ett ord om hur svenska muslimer påverkas. Hon uttrycker ingen empati, hon verkar inte ens ha ägnat en tanke åt dem som faktiskt är de som drabbas av det hon själv kallar för provokationer och hat.
SVT tar inte heller ansvar för att fråga om det finns fler syften än de säkerhetspolitiska för att stoppa koranbränningarna.
Jag har inte kunnat släppa tanken på hur det svenska muslimska samfundet, och världen i stort, hade sett på koranbränningarna om varje aktion också hade omringats av hundra personer i armkrok? Om uppviglarna hade tystats med ramsor om muslimers rätt till tro och frid?
Hade delar av den här krisen kunnat undvikas om fler hade stått upp mot koranbrännarna i syfte att visa stöd för muslimer?
Det är självklart att koranbränningarna påverkar Sveriges säkerhet. Terrororganisationer hade givetvis inte släppt sina vapen för att en svenne sjunger We shall overcome. Men det påverkar oss också genom att varje eldad Koran blir en kil i ett redan segregerat samhälle. Vad blir konsekvenserna av det?
Många svenska muslimer har flytt islamistiskt förtryck eller förtryckts just för att de är muslimer. De har kommit till ett Sverige och börjat förtryckas på ett annat sätt. Och nu riskerar de, precis som alla andra svenskar, att bli måltavlor för terrorister. Vem står upp för dem?
Helt vanliga människor glöms bort i den positionering som stormar fram och ryter om lagförändringar kontra allas rätt att bränna en koran var som helst när som helst.
Jag är övertygad om att de allra flesta svenskar vill något helt annat. Ändå är det i denna fälla, gillrad av Sverigedemokraterna, som debatten har fastnat.
Flera har varit inne på det: Var var politikerna när Paludan hetsade mot svenska muslimer? När udden riktades mot dem kunde man höra en nål falla i riksdagen, när samma typ av aktioner nu blir en fara för rikets säkerhet låter det annorlunda.
Inte för en sekund har politikernas mål och mening varit att stötta och skydda Sveriges muslimska befolkning. Snarare har man de senaste åren lagt stor vikt vid att så ofta som möjligt utmåla dem som ett problem.
Den främlingsfientliga/rasistiska/fascistiska utvecklingen i Sverige har inte gått obemärkt förbi internationellt.
Det yttersta beviset på att det är en helt och hållet kall, naiv och okunnig debatt som nu råder är att Magdalena Anderssons aldrig nämner de som drabbas hårdast.
Det är tydligen lättare att gå med på att riskera att sätta svensk yttrandefrihet ur spel, än att säga: Det finns en annan aspekt av det här, och det är att vanliga svenska muslimer blir brickor i ett smutsigt spel.