Sveriges jobbigaste invånare skändade ännu en koran

Sveriges jobbigaste invånare var i farten i dag igen.

24 timmar och fem minuter efter att Säpo höjt terrorhotsnivån tände Salwan Momika eld på ännu en koran, den här gången utanför Irans ambassad ute på norra Lidingö.

– Vi står utanför mördarnas och terrorns ambassad, ropade han på arabiska och höll upp muslimernas heliga skrift.

Grönska, solig sensommareftermiddag, en hel del poliser, uniformerade, civila, ridande, några av dem spejade i omgivande skogsdungar, andra höll ordning på trafiken.

Momika bar de solglasögonen vi har vant oss vid, på andra sidan vägen hängde det vanliga entouraget, representanter för traditionella och mindre traditionella medier, anhängare av och motståndare till skändningen.

Jade Sandberg.

Där stod Jade Sandberg, präst i Allmänna apostoliska kyrkan, med ett vitt kors i handen, hon berättade att hon avskyr islam och att det finns demoner som hatar Jesus.

Det här var hennes åttonde koranbränning. Hon hälsade glatt på Stefan Ritter, 78, en man som visade sig vara av judisk börd och som inte heller han är förtjust i islam.

– En gång gav jag en koran till Paludan. Han hade glömt att ta med sig ett exemplar, sa Rittner, inte utan stolthet.

– Jag har bara missat en bränning. Den i Bromma.

Momikas aktion utanför iranska ambassaden på Lidingö.

Där stod Hamza Akacha, invald i kommunfullmäktige i Botkyrka för partiet Nyans, numera avhoppad och vilde.

Även han har sin yttrandefrihet. Även han utnyttjade denna frihet.

Några minuter tidigare hade en BMW anlänt. Ut steg några poliser med maskerade ansikten. Sedan dök en identisk bil upp. Ännu fler maskerade ansikten.

Ut steg även Momika och dennes parhäst Salwan Najem, mannen som filmar aktionerna. Duon har varit flitig denna vecka, i måndags var den i farten utanför Riksdagen.

De kommer båda från Irak. Najem är numera svensk medborgare. Momika hoppas bli det, för att sedan kunna kandidera för Sverigedemokraterna i riksdagsval.

Männen säger att de tänker fortsätta att elda koranen till dess att skriften är förbjuden och de lever under hot och deras aktioner har skapat reaktioner som har lett till att Sverige befinner sig i en säkerhetskris, den svenska ambassaden i Bagdad har stormats, de 57 muslimska länderna i den islamiska samarbetsorganisationen OIC har fördömt Sverige.

Några timmar senare meddelade regeringen att det ska petas i ordningslagen, tanken är att aktioner som dessa ska kunna stoppas om de hotar rikets säkerhet.

Ett lika väntat som dumt beslut. Det jag nu påpekar är inte originellt, många andra har redan gjort det, men att böja sig för totalitära stater är inte bara ryggradslöst, en lagändring av det slaget är dessutom meningslös, möjligheter att kringgå den kommer inte att saknas, auktoritära stater skulle snart vara upprörda igen ändå.

Än värre är att demonstrationsfriheten och därmed även yttrandefriheten inskränks påtagligt med en sådan bestämmelse.

Väldigt mycket går nämligen att stoppa med någonting så elastiskt som en hänvisning till rikets säkerhet. Fråga Kina.

Om nu lagen måste ändras, hade det i så fall varit mindre olyckligt att utvidga paragrafen om hets mot folkgrupp.

Sverige befinner sig i en farlig och komplicerad situation och jag har sannerligen ingen bra lösning.

Men vi kan lära oss av historien. Vi kan exempelvis påminna oss om Danmark och tidningen Jyllands-Posten publicering av karikatyrer av profeten Muhammed år 2005.

Publiceringen orsakade våldsamma protester, våld och en omfattande bojkott av danska varor i flera muslimska länder.

Men det lugnade ner sig inom några år. Utan att Danmark ändrade sina lagar.

Regeringen tillkännagav sitt beslut om att se över ordningslagen sen fredag eftermiddag.

Politikerna vet att det kommer att kritiseras. En klassisk tid att prångla ut dåliga nyheter valdes, redaktionerna är på väg ner i varv, den lägre helgbemanningen tar vid, rubrikerna blir förhoppningsvis färre.

En kvinna gick till attack mot Momika med en brandsläckare.

Några timmar innan justitieminister Gunnar Strömmer höll sin presskonferens och sade allt han hade att säga om rikets säkerhet var Momika färdig med slagorden. Dags att fjutta eld på den heliga skriften.

En kvinna sprang plötsligt över gatan och började spruta med en brandsläckare.

Poliser agerade snabbt, kvinnan var omhändertagen och belagd med handfängsel inom sekunder.

Stickande röklukt blandades med doften av skummets kemikalier. Glåpord slängdes fram och tillbaka under några minuter.

Sedan satte sig Momika och Najem i bilen och försvann i sällskap med de maskerade poliserna.

Även Sveriges jobbigaste invånare måste få ha sin yttrandefrihet. Om inte han har den, har till slut ingen den.