Vad är det som lockar stjärnorna till kyrkan?

Ska få New York-touch. Ett bolag med anknytningar till Zlatan Ibrahimovic köpte loss Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm för svindlande 43 miljoner kronor.

Här är en intressant upplysning jag fick i helgen: Jonas Åkerlund, musikvideokillen, drar runt ”hundratals personer” i sitt företag.

Den informationen kan jag tacka Dagens Nyheter för.

Här är en annan intressant upplysning jag fick, ur samma artikel i DN: Jonas Åkerlund, musikvideokillen, har köpt en nygotisk metodistkyrka i tegel, ett bibelkast från Östermalmstorg.

Här är en tredje intressant upplysning jag fick, genom vanligt skvaller, denna osedvanligt ljusstarka helg: Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelaren, köpte för lite sedan en baptistkyrka två bibelkast åt andra hållet från Östermalmstorg.

Vad, undrar jag nu, kan man dra för slutsatser av detta?

En slutsats är antagligen att jag är generande underinformerad om kändisars fastighetsaffärer. Zlatans kyrka känner tydligen alla till. En annan slutsats är att jag har valt fel karriär. Jag drar knappt runt en person och en halv Jack Russell. Men den intressanta slutsatsen är den tredje: Det ska vara en kyrka i år.

Vad tror ni att det betyder?

Kanske rullar en andlighetsvåg genom det sekulariserade Sverige. Gud har förstås, likt Elvis, lämnat byggnaderna i fråga. De berörda samfunden har i alla fall slagit igen altarskåpen, enligt trons alla regler. Men ändå. Eller betyder det bara att det är slut på hippa gamla industrilokaler?

Min gissning är att det handlar om en enda sak: takhöjd.

Från bönehus till gotiska katedraler är tanken densamma. Allt sedan de kristna steg upp ur Roms katakomber har de slagit ut innertaken. Det ska vara fritt upp till nock. Ju högre dess bättre.

Den där luften över huvudet var förstås inte bara ett avstånd, det var en rörelseriktning. Utanför kyrkan var rörelseriktningen horisontell. Men inte i Guds hus. Där steg man in och drogs uppåt, så långt spetsbågar och strävpelare tillät. ”Beam me up, Scotty”, som kapten Kirk brukade säga.

Men då infinner sig förstås frågan. Vi har just i dessa fall att göra med två män som smitt sin egen lycka. Så vitt jag, DN eller skvallret vet, är de inte påtagligt religiösa. Vad betyder i så fall den där takhöjden, när de kliver in kyrkorna de köpt?

Annorlunda uttryckt: Vad är det de dras mot däruppe? Eller är det bara en fråga om volym?

Luft och ljus, är kanske det tillräckligt?