”Bergen kokar – det är som att gå på playan”
Fredrik Sträng om de stora klimatförändringarna – har återvänt till K2 nio år efter svåra dödsolyckan
Publicerad 2017-08-14
Fredrik Sträng återvände till K2 nio år efter dödsolyckan där elva dog.
Men han nådde inte toppen nu heller – på grund av de stora klimatförändringarna.
– Det har fått de här bergen att koka, det är helt hysteriskt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är som att gå på playan – så varmt är det, säger han.
Äventyraren Fredrik Sträng, 40, har precis kommit hem till Sverige efter sin resa till Pakistan för att besegra världens svåraste berg. Och han är både bekymrad och kritisk.
– Det har varit extremt dåligt väder. Vi kom upp till 7 400 meters höjd. Det var knä- till midjedjup snö, fuktig dimma och i princip noll sikt.
– Det till och med regnade på 7 000 meter, vilket gör att jag blir en misantrop när det gäller klimatförändringarna. Kommer vi som människoart att kunna rädda oss själva från klimatförändringarna? Det känns ganska hopplöst. Vi hade rinnande vatten på 7 400 meter! Det är väldigt skrämmande att se utvecklingen på de här stora bergen. säger han.
Mötte sina demoner
Men innan Fredrik kom så långt hade han tillbringat en vecka i baslägret i väntan på bättre väder. Där mötte han sina demoner. Demoner som funnits med honom sedan den svåra dödsolyckan på K2 2008, då flera av hans vänner dog.
– Den 1 augusti 2008 var det en dag på miljoner. Det var blå himmel, ingen vind, det var varmt, det var så bra att folk slutade ifrågasätta vad som kunde gå fel för att det var så gynnsamt. Men det saknades rep, klätterutrustning, säkerhetsutrustning, markörer för att visa en 800 meter till en kilometer lång kam. Det fanns inget ledarskap, folk hade hoppat av, det fanns ingen kommunikation, vi startade två timmar försenade.
Fredrik Sträng och dr Eric Meyer, som han klättrade med, tog det tuffa beslutet att återvända till lägret strax under 8 000 meter.
– Man är vid sina drömmars mål vid bergets berg, kungen av alla berg. Det var extremt jobbigt att fatta det beslutet. När vi kom ner kände vi som att det var världens sämsta beslut, men det visade sig var ett av de bästa beslut man fattat under hela sin klätterhistoria. Sen började olyckorna komma en efter en, säger han.
Efterhand fick Fredrik skuldkänslor. Varför överlevde just han?
– Jag lovade mig själv och min familj aldrig återvända. Men terapi och allt man har gått igenom har inte hjälpt, jag är av den åsikten att det enda sättet att konfrontera detta på ett funktionellt sätt är att åka tillbaka och återuppleva traumat och försöka hantera det.
”Mental slav”
Och det var det han försökte göra i tältet i baslägret.
– Det kom över mig och då var jag faktiskt förbannad, jag var arg. Det var så mycket känslor. Från denna frid och den här harmonin jag hade, så kände jag obalans. Alla tankar vältrade sig över en, som en flodvåg och det känns som att man är en mental slav under en rad återupprepade negativa tankar. Det tog ungefär en vecka av konstant ockupation av tankar i mitt huvud – till slut försvann demonerna.
– Där svårt att diskutera saker som förluster och sorg. Och se människor bokstavligen dö och frakta ner lik.
Fredrik Sträng gjorde tre försök att nå toppen på K2, men vädret var för dåligt för ytterligare en klättring. Fredrik Sträng bestämde sig istället för att klättra Broad Peak intill – där det var värmebölja.
– Vi höll på att tyna bort där och vattnet tog slut. Vad ska man göra? Det stod mellan att antingen bli uttorkad och överhettad och att välja att riskera att ta vattnet på berget. Så då tog jag vatten från berget, som rann från en bergssida och hoppades att det skulle vara rent – men det var det inte.
Planerar nästa resa
Priset betalar han nu, med en kraftig magåkomma som han försöker återhämta sig från, men i tankarna är Fredrik Sträng redan tillbaka i Pakistan.
– Jag var extremt hungrig och är det fortfarande, redan nu sitter jag och planerar hur jag ska lägga upp min träning för hösten inför min återresa nästa år. Det känns extremt motiverande. Det enda som står i vägen för mig är det här vädret. Jag hör hemma i bergen, jag ska dit.
Han planerar också att bli den förste skandinav som klättrar världens alla 14 berg som är över 8 000 meter höga.
– Det finns 14 och jag har gjort nio. Det återstår fem och det tror jag inte är något omöjligt uppdrag. Går det som jag vill ser jag det här som ett två-, max treårsprojekt. Och sen ska det nog vara klart. För sen så finns det en massa annat roligt att göra.
Vad vill du göra då?
– Jag tror att åldern bara är en definition av hudens elasticitet, jag tror det är huvudet som sätter gränserna. Det är klättringar som kommer att ske, men det kommer också vara en del mysterium som jag vill försöka utröna och belysa och kanske till och med ta reda på sanningen. Vem vet, kanske man ska börja leta efter Snömannen?
