LISTAN: Grammis-nomineringar säger inget om kvaliteten
Natasha Azarmi väljer fem heta saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan lyssnar Natasha Azarmi på ett fulländat album och funderar över musikgalornas relevans.
1. Grammis-nomineringar säger inget om kvaliteten
I samband med att Grammisgalan nyligen tillkännagav årets nomineringar gick rapparen Ant Wan ut på sociala medier och uttryckte sin frustration. 24-åringen tyckte att hans minialbum ”Wow 2” och ”Leylas world” borde ha inkluderats i fler kategorier än Årets hiphop. Han bad också Grammis-juryn att ta bort hans enda nominering.
Samtidigt tog han tillfället i akt att rikta sig till andra unga independentartister utan stora skivbolag bakom sig:
– Priser har inget med konsten att göra. Det har med vem du känner att göra.
Liknande kritik har länge riktats mot den amerikanska Grammygalan. Många hävdar att hiphopen är ignorerad i de mest betydande kategorierna och att resurser och kontaktnät väger tyngre än musiken. Stornamn som Frank Ocean och Drake har tagit avstånd från galan och The Weeknd valde rentav att bojkotta den.
Ant Wan har rätt om två saker. Hans breda inflytande och idérika ljudbild förtjänar betydligt mer uppmärksamhet från Grammis-juryn. Han har också en poäng i att nomineringar alltmer betraktas som ett kvitto på ett verks konstnärliga kvalitet, när det ofta finns ett mönster bland vilka de nominerade artisterna har i ryggen.
2. Flamencogeni
När Rosalía släppte sitt debutalbum 2017 ville lovorden inte ta slut. Hon kallades för ett kreativt geni och hyllades för att ha förnyat flamencomusiken. Samtidigt fanns de som tyckte att hon lät för spretig, att hon inte kunde bestämma sig för en genre.
Så vad gör 28-åringen från Barcelona på sitt tredje album? Hon struntar i allt vad genrer och stilar heter. ”Motomami” är en kompromisslös blandning av pop, hiphop, r’n’b, reggaeton och flamenco som är både mainstream och experimentell, sårbar och dansant.
Framför allt är det fullkomligt fulländat.
3. Konsertmagi
Något exceptionellt magiskt händer när Laura Mvulas stora röst flätas samman med sakrala körer och vackra stråkar. 2015 spelade den brittiska sångerskan i Helsingfors och fick då sällskap av stadens stadsorkester som höjde låtarna till nya gripande nivåer.
Från och med i morgon går konserten att se på SVT Play. Håll extra utkik efter den gåshudsskapande versionen av låten ”Sing to the moon”.
4. Albumbegravning
Jens Lekmans ”Night falls over Kortedala” har utsetts till ett av 00-talets bästa album av den amerikanska musiksajten Pitchfork. Onekligen välförtjänt, det femton år gamla albumet är ett tydligt exempel på Göteborgsmusikerns detaljrika berättarförmåga.
Men i förra veckan meddelade Lekman att albumet går i graven. Så småningom kommer det varken gå att köpa eller streama, en påminnelse om hur den växande digitaliseringen gör att vi alldeles för ofta tar musik för given. Så in på närmaste butik eller streamingtjänst och lyssna innan det är försent.
5. Popunder
Olivia Rodrigo stod för ett av fjolårets starkaste genombrott. 19-åringens debutsingel ”Drivers license” visade hur popmusik låter när den är som allra bäst: vacker, hudlös och storslagen. Nu är hon också aktuell med sin första dokumentärfilm på Disney+.
”Driving home 2 U” följer skapandet av vad som redan är ett av 20-talets största popalbum. Samtidigt visar filmen en sårbar tonåring som försöker navigera vidare från sin plötsliga plats i ett bländande rampljus.
Fem låtar: stora röster och stark längtan
”ALL I EVER ASKED”
Rachel Chinouriri
Rachel Chinouriri har skrivit den perfekta vårmelodin. Låten ”All I ever asked” är lika delar solig, harmonisk och drömsk. Men i texten gömmer sig något helt annat, en total uppgivenhet, när den London-baserade artisten sjunger om hur hon bara vill bli älskad.
”FÖRGÄTMIGEJ”
Bromander
Staffan Lindström, som Bromander egentligen heter, gör alternativ pop som växer sig större för varje album. På ”Skarabé” sjunger han intimt om allt från dödsångest till framtidshopp, men är kanske som mest träffande i den här avskalade indievisan om att längta efter en plats att höra hemma på.
”I STILL LOVE YOU”
Banks
I sju år behöll Jillian Banks sin senaste singel för sig själv. Den kändes alldeles för personlig för att dela med sig av till omvärlden. Den råa och vackra balladen fångar känslan av att sakna en gammal kärlek och är ett ytterst lovande smakprov inför Banks fjärde album som släpps senare i år.
”YOU YOU YOU”
Gerd
Den svenska nykomlingen har redan beskrivits som en blandning av Lana Del Rey, Lorde, Adele och Billie Eilish. Det stämmer till viss del, inte minst om man ser till den stora rösten. Men oavsett om Gerd ägnar sig åt snygga popnummer eller storslagna ballader låter hon alltid unikt egen.
”POURING RAIN”
Gustaf Rasch
När Gustaf Rasch skrev sin andra singel ville han skänka tröst till lyssnaren, som varje gång när han själv hört Broder Daniel och tänkt ”det finns andra som har det lika jävligt som jag”. Resultatet är en klockren poplåt som sätter sig djupt redan vid första lyssningen.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik