Jakob Hellman: Jag är skyldig bilisten ett tack

helskärm

När Jakob Hellman återigen ger sig ut på sommarturné vill han passa på att tacka den okände välgörare som hjälpte honom under en annan turné – för över 30 år sedan.

– Jag är skyldig honom ett tack och lite pengar om han ger sig till känna, säger han.

Det tog över 30 år innan uppföljaren till Jakob Hellmans legendariska debutalbum ”…och stora havet” från 1989 släpptes, men i januari 2021 kom ”Äntligen borta”.

I juni samma år släpptes även livealbumet ”Live från Palma”, som följdes av en turné under de månader pandemin tillfälligt tog en paus – och i sommar är det återigen dags för den svenske artisten att ge sig ut på de svenska vägarna.

”Blir rätt variationsrikt”

Inför turnén, som inleds på visfestivalen Sommarljus i Edenfors den 9 juli, längtar Jakob Hellman efter att få testa oprövade låtar i olika sammanhang.

– Det blir rätt variationsrikt. På mindre ställen spelar jag med en musiker bredvid mig och på större scener med hela bandet som varit med på höstturnéerna. Jag längtar efter att testa åtminstone ett par oprövade låtar i olika jordmåner så att säga, säger han.

TT: Vilken låt längtar du mest efter att spela för publiken?

– Tja. Jag är glad att jag har en repertoar nuförtiden. Jag längtar efter det gamla bland det nya – och det nya bland det ganska nya. Som en inredare, säger han.

Gottor (godis, reds. anm) och ett par öl står på Jakob Hellmans rider – trots att han påpekar att önskemålen ”inte precis är livsnödvändiga, men allt jag begär” – och det första han kommer att göra i turnébussen är troligtvis att somna.

TT: Vad var du mest trött på förra turnésvängen? Är du fortfarande less på det?

– Jag är trött på det det mesta jag gör ibland. Jag behöver en publik för riktigt fatta vad jag har för roll, säger han.

”Skyldig ett tack”

Under turnésvängen 1989 var Jakob Hellman ett av de hetaste namnen i Musiksverige – men efter att ha gjort succé med debutalbumet tog det därefter stopp under de efterföljande 32 åren. Numera bor han tillsammans med familjen på Mallorca – och på frågan om vilket av alla turnéminnen som kan klassas som det allra värsta berättar Jakob Hellman om när han en gång dumpades av sitt turnésällskap – och räddades av en okänd välgörare.

– Mitt typ tredje sjukaste är väl från en turné på den gamla goda tiden när hela turnésällskapet bara lämnade mig på en ort för att de tappat bort mig. Men ändå körde de till nästa ort, Hultsfred närmare bestämt, och riggade och soundcheckade utan att veta om jag överhuvudtaget skulle dyka upp. Vilket jag händelsevis gjorde lagom till att vi skulle äntra scenen, säger han och fortsätter:

– Jag vill passa på att hälsa till bilisten som skjutsade mig fruktansvärt mycket längre än han förstod att det skulle bli – tvärs genom Sverige. Jag är skyldig honom ett tack och lite pengar om han ger sig till känna – fast det var över 30 år sedan.