Tassande protestsånger med Neneh Cherry

Foto: Wolfgang Tillmans
På ”Broken politics” möter vi en reflekterande och subtil Neneh Cherry.
MUSIK

ALBUM För sitt femte album åkte Neneh Cherry till Woodstock och spelade in tolv moderna protestånger tillsammans med Four Tet och sin styvpappas gamla jazzmusiker.


Neneh Cherry
Broken politics
Smalltown Supersound/Border


POP Ett vackert vitt bibliotek, en bokmarknad och några hål-i-väggen-kaffeställen. Det är mina starkaste minnesbilder från en visit i Woodstock i fjol. Och så de skräniga kitschbutikerna med psykedeliska t-thirts, utspillda längs stadens enda egentliga gata och desperat döljande det faktum att Den Där Festivalen faktiskt inte ens utspelade sig i Woodstock utan på en mjölkfarm sju mil sydväst i Catskills.

Här spelade Neneh Cherry in sitt femte studioalbum, i jazzpianisten Karl Bergers studio. Berger backade en gång Cherrys styvpappa – jazztrumpetaren Don Cherry – och var god vän med hennes mamma Moki Karlsson Cherry.

Neneh Cherry, som växte upp i Sverige, New York och London, är ett litet personligt potpurri av musikhistorien. Hon går i sin pappas fotspår men formar dem på sitt alldeles eget sätt. Hennes jazzarv märks särskilt i ”Natural skin deep” med en sampling från Ornette Colemans ”Growing Up” från 1969 (även Don Cherry är med på den inspelningen). Påföljande spåret ”Shot gun shack” inspirerades av en konversation Cherry hade på Colemans begravning. Och en låt som ”Slow release” kan närmast beskrivas som ett slags modern, spirituell jazz.

Musiken växlar flyktigt mellan sinnesstämningar, texterna väjer inte för något tema. Cherry är politisk men från ett väldigt personligt perspektiv, oavsett om hon sjunger om flyktingkrisen eller vapen.

I studion fanns även Kieran Hebden, mer känd som Four Tet och en av vår tids mest begåvade artister, som också producerade Cherrys förra album ”Blank project”. Där föregångaren var rastlös till temperamentet är ”Broken politics” mer lågmäld och eftertänksam. Briljansen i Hebdens på samma gång minimalistiska och detaljrika produktioner ligger i hur han aldrig tar i mer än vad som behövs, aldrig underskattar lyssnarens förmåga att läsa mellan raderna. Och jag älskar hur han förvandlar spontana utrop från inspelningarna, som ”How do I get a little bit more of track?”, till hookar.

Kan vi stanna kvar i Woodstock bara en liten stund till? Låttitlar som ”Fallen leaves” och ”Cheap breakfast special” ger mig inget val. För i den lilla staden fanns en känsla av ständig höst, som i tv-serien ”Gilmore girls”. Och när jag hör Neneh Cherrys sträva vibrato över Four Tets tassande produktioner ser jag singlande löv, vita träbyggnader och rykande cappuccino-muggar.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM