Kärleken till USA får vila några år
Gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen blev en allvarlig tillställning. Det är skymningsläge i omvärlden och Sverige håller mentalt på att förbereda sig för storm.
Och politikerna gjorde som de brukar i oroliga tider, från vänster till höger sträcktes trevande händer fram över blockgränsen. Det är klokt.
”Vita Husets agerande väcker frågor om USA:s roll i världen” sa Utrikesminister Margot Wallström.
Minst sagt.
Faktum är att Donald Trump redan har rivit sönder mycket av den trygghet och förutsägbarhet som USA tidigare stått för. Hans rådgivare framstår dessutom som sällsynt märkliga figurer vars världsbild är helt främmande för Europa.
En säkerhetsrisk
Trumps nationella säkerhetsrådgivare Michael Flynn fick sluta i veckan eftersom han själv var en säkerhetsrisk, Vita Husets chefsstrateg Stephen K. Bannon har öppet odlat kontakter med vit makt-rörelsen och presschefen Sean Spicer har blivit ett stående skämt eftersom han återkommande åker dit för olika lögner.
Den man som uppges ligga bäst till för att bli USA:s ambassadör till EU, Ted Malloch, har dessutom jämfört Europasamarbetet med Sovjetunionen.
När Trumps slagord ”Amerika först” nu omsätts i verklig politik sprids en omisskännlig doft av de gamla romerska kejsarnas devis ”söndra och härska”. Med sina angrepp på frihandel och hot om att riva upp ingångna avtal har Trump redan gjort världen till en farligare plats. Genom att skapa osäkerhet kring Natos garantier har han försvagat försvarsalliansen just när Vladimir Putin har börjat testa dess gränser.
Konturerna av kallt krig
För Sverige får detta mycket stora konsekvenser, har vi otur är det ett nytt kallt krig vi ser konturerna av. Inte som det gamla, med murar och ständiga småkrig runt om i världen, utan en global konflikt om makt och inflytande men än mer sofistikerade medel.
Ryssland har länge odlat en världsbild där utrikespolitik är ett nollsummespel, där den enes säkerhet alltid är den andres hot. Kreml hävdar rätten till en ”intressesfär” längs sina gränser där bland länder som Finland och de baltiska staterna ska finna sig i att lyssna till Moskva innan de fattar beslut.
I Trumps inre krets verkar samma geopolitiska analys frodas. Delvis utifrån traditionell amerikansk nationalism men även därför att man verkar ha accepterat Kremls propaganda som en sanning.
Historien om säkerhetsrådgivaren Michael Flynn kontakter med Ryssland växte under gårdagen till något som i storlek närmast påminner om Watergate-skandalen. Michael Flynn och andra i Trumps kampanj verkar en längre tid ha odlats av ryska underrättelsetjänsten som kontakter.
Toppen av ett isberg
Den ansedda tidskriften Foreign Policy kallade igår Flynn för ”toppen av isberget” och anklagar Vita Huset för att sprida en ”dimma” kring vad som hänt. Tidningen, som har erkänt goda kontakter inom amerikansk utrikesförvaltning och underrättelsetjänst, kräver fortsatt granskning även efter att Flynn avgick efter bara 24 dagar på posten.
Frågan är hur långt upp i hierarkin detta kommer att gå?
Nästan varje del av Margot Wallströms utrikesdeklaration påverkas av vad som händer i USA. Från det militära samarbetet till klimatfrågan eller minskningen av platspåsar i havet.
Det är dags att Sverige börjar se sanningen i vitögat, vi kan inte längre lita på USA. Vår klockarkärlek till allt amerikanskt får inte översättas i en lika naiv utrikespolitik.
Margot Wallström talade om ”gemensam säkerhet” som en hörnsten. Det är mycket klokt, och den gemenskapen finns främst i vårt närområde, med de nordiska länderna och genom Europeiska unionen.
Vårt svar på Donald Trumps ”söndra och härska” måste vara att bygga Europa starkare.
Annars kommer vi snart leva i en värld där makt är rätt och stora stater gör som de vill.