Modig är ordet när jag tänker på Lena Askling
En röst som formade debatten är borta
Publicerad 2023-09-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En av de röster som format vårt offentliga samtal är borta. Den femte september lämnade Lena Askling oss.
Sörjd och saknad står det i dödsannonsen. Vi är många som känner precis så.
För Aftonbladets läsare och alla som mötte henne genom sina radio- eller tv-apparater representerade hon alltid principer som rättvisa och jämlikhet. Men också tydlighet och – det går inte att komma ifrån det – kärleken till hästsporten.
Jag såg bara Lena rida en gång, hemma i Knivsta. Hon var en fantastisk ryttarinna.
Under en period hade Lena faktiskt en byline där hon satt i sadeln. Felfinnare hävdade att det inte stämde med tidningens principer. Men hade hon fått bestämma hade hästen säkert blivit kvar.
Hon skrev ofta om ekonomi och om säkerhetspolitik. En reporter som sadlat om till åsiktsjournalistik. Lena Askling är förmodligen den enda ledarskribent som lyckats snacka sig till en provtur i ett Gripenplan. Texten om anfallet på en fyr i Vättern och bilderna av henne i G-dräkt är legendariska.
För oss som fick äran att arbeta med Lena Askling var hon dessutom en vän och ett bollplank. När jag började på Aftonbladet arbetade Lena framför allt kvällar. Nyheterna skulle ju bevakas och när tidningen nådde kiosken måste ledaren ha med det senaste.
Tydlighet är grunden för all god opinionsjournalistik. När jag för drygt 20 år sedan började på Aftonbladets ledarredaktion var Lena Askling en av hörnstenarna i en kreativ kultur där åsikter kunde brytas och och nya idéer födas. Och en viktig del av en redaktion som inte väjde för att ta konflikter, också med socialdemokratiska ministrar.
Lena Askling var helt enkelt en modig människa.
När hon kom in till redaktionen på eftermiddagen steg alltid pulsen. Hon hade nästan alltid bestämda åsikter om vad vi borde skriva. Jag höll inte alltid med, men jag visste att det var klokt att lyssna på Lenas åsikter.
I allmänhet fick hon som hon ville. Det är jag glad för. Ofta skapades ringar på vattnet som påverkade hela den offentliga debatten och retade upp meningsmotståndare.
Opinionsjournalistik kan kännas tröstlöst ibland. Texten rör upp debatt och skapar känslor, men snart är det andra texter som diskuteras. Och under tiden rullar historien och samhället vidare.
Jag vill säga att det rullar vidare tack vara människor som står för sina åsikter och som förmår formulera dem. Människor som inte rädds för att vara obekväma om det behövs, men som också vet att vara lojala mot sina idéer och sina vänner.
Lena Askling var just en sådan människa. Jag är oändligt glad att jag fick privilegiet att arbeta med henne. Och outsägligt ledsen över att hon är borta.