Vi behöver amasoner som Alva
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Alva ska då alltid sjunga med änglarna, sade Olof Palme. Han var arg. Alva Myrdal hade bara några dagar före folkomröstningen om kärnkraft avslöjat att hon tänkte rösta nej, för Linje 3, mot partiet och regeringen.
Tage Erlander ville egentligen inte ta in ”den besvärliga Alva” i regeringen, men föll undan för trycket 1966.
1972 presenterade hon socialdemokratins stora jämlikhetsrapport som obarmhärtigt visade att samhället fortfarande var ett klassamhälle. Då var det finansminister Gunnar Sträng som blev sur.
– Det finns inga pengar. Det var inte en utgiftskatalog vi skulle ha, mullrade han.
När jag frågade henne om det sade hon bara med sin klara, lugna röst: Jämlikhet är ingen kostnad. Det är en rättvisefråga.
Alva Myrdal var sällan politiskt bekväm, aldrig opportun. En av de mest stridbara och breda politiker socialdemokratin sett. På nästan alla områden spelade hon roll. Intensivt arbetande fram till sin död 1996, 84 år gammal, spred hon kunskap och upplysningstidens ljusa förnuft lika självklart i vardagens som i världsproblemens komplexa frågor.
För oss som var unga på sextio- och sjuttiotalen var hon ett föredöme, en ikon. I år skulle hon ha fyllt 100 år. I tre dagar har hennes liv och idéer uppmärksammats på Uppsala universitet på alla de politikens områden där hon verkade: barn, familj, bostäder, utbildning, jämlikhet, feminism, pacifism, den fattiga världen, fred och nedrustning.
– Hon var det moderna förnuftets kvinna. I dag längtar man efter någon som Alva, som bryr sig om samhällsutvecklingen, vardagens och människornas villkor. Som vill ordna, planera och ställa världen till rätta, sade Yvonne Hirdman, välfärds- och genusforskare.
Kaj Fölster, hennes dotter, berättade om en varm och omtänksam kvinna, skygg att visa världen sina känslor, men driven av en intensitet och lidelse för social rättvisa.
– Jämlikhet var för henne jämlika möjligheter för alla människor, inte minst för kvinnor och män. Hon led fruktansvärt av orättvisan att inte få studera, som flickor inte fick när hon var ung.
Alva Myrdal var i hela sitt liv övertygad feminist. Hon ansåg att kvinnor borde ta sitt ansvar, gå ut på arbetsmarknaden och bidra till förändringen av samhället. Redan 1944 lanserade hon idén om sex timmars arbete för både män och kvinnor.
Då jag på 70-talet intervjuade henne i bostaden i Gamla stan i Stockholm bjöd hon på ”te och Gunnar”, som hon uttryckte det. Vi skulle tala om jämlikhet. ”Gunnar är så intresserad.” Efter några minuters samtal frågade Gunnar Myrdal: Stenograferar fröken?
Men snälla Gunnar, det här är en intervju! sade Alva med viss skärpa. Då tog han sin kopp och gick.
För henne var människans möjligheter och politikens förändringskraft oändliga. ”Till sist måste förnuftet segra”, sade hon alltid, också i de närmast hopplösa nedrustningsförhandlingarna. Hennes verk ”Spelet om nedrustningen” är historiskt, 1982 fick hon Nobels fredspris. Hennes ord ”Det är inte människovärdigt att ge upp”, borde stå som ett lysande föredöme för oss alla.
Alva Myrdal var en mycket märklig kvinna. Politiken skulle må väl av fler amasoner som hon.