Sångarprakt i Beethovens opera

Nina Stemme som förklädd flykting

avClaes Wahlin

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Nadja Sjöström
Johan Schinkler, Nina Stemme och Malin Christensson i Beethovens ”Fidelio”.

Med sällsynt vokal prakt framfördes Beethovens enda opera, Fidelio, på Stockholms konserthus söndag eftermiddag. Knappast förvånande med solister som Nina Stemme, Michael Weinius eller John Lundgren i bärande roller. Men Beethoven är allt annat än lättsjungen, det är som om ariorna hoppar över de inledande stegen och tvingar solisterna att börja på en nivå högre än i andra operor.

Sam Browns halvsceniska regi utnyttjar utrymmet runt Svenska Kammarorkestern där flyktingar och fångar rör sig. Redan från början tvingas dirigent Thomas Dausgaard upp på pulten, som är orkestern inte fångade av musiken, utan av den statsmakt som styr i operans värld. Florestan (Michael Weinius), som inte sjunger förrän i andra akten, sitter under hela första akten i en glasbur längst bak på scenen, som fångad i en pass- eller säkerhetskontroll. Greppet fungerar fint i denna frihetsopera, även om det hela inte är konsekvent genomfört. Det förblir osäkert om alla är flyktingar eller andra fångar, inte minst i slutet när kvinnorna hälsar sina frisläppta män som om allt nu vore bra.


Brown ger också portvakten Jacquino (Daniel Johannsen), talrollen, ett annat uttryck än det vanliga. I stället för att lida och tala mer för sig själv, så riktar han sig här till publiken och lägger ett humoristisk tonfall i sina repliker. Tempot blir smidigare, även om komiken faller vid sidan av tragedin.


Framför allt i andra akten, som är betydligt mer dramatiskt och musikaliskt lödigare än den första, får solisterna excellera. I rollen som Leonore är Nina Stemmes expansiva, allt kraftfullare sopran är en njutning som inte blir mindre av Michael Weinius likaledes kraftfulla och täta tenor. John Lundgrens mäktiga baryton har rätta kylan för Don Pizarro, medan Johan Schinklers bas är mjukare och passande för Rocco, fångvaktaren med ett samvete.

Karl-Magnus Fredrikssons Don Fernando låter också fint liksom Malin Christenssons mjuka sopran som Marcellina, flickan som förälskar sig i Leonore i tron att det är en man.

På torsdag framträder Svenska Kammarorkester med den helsvenska ensemblen i Paris på Théâtre des Champs-Elysées, Svenska balettens anrika scen. Resan går även till Bryssel och Essen - så ska svensk musikexport låta.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM