Kriget i Ukraina är ett test för Sverige
Vladimir Putin är ensam ansvarig för invasionen och konsekvenserna av den är oöverblickbara
Putin har gjort det som världen i det längsta hoppades inte skulle ske. En fullskalig invasion av Ukraina, ett öppet anfallskrig på en självständig demokratisk stat i Europa.
Det som sker nu är Vladimir Putin ensam ansvarig för. Det är en ensidig, oprovocerad attack på fabricerade grunder.
Konsekvenserna av invasionen är oöverblickbara och kommer att bestå under lång tid. Ingen – inte heller Putin – vet vart det hela kommer ta vägen. Det enda som går att säga säkert är att den geopolitiska kartan ritas om, att nu börjar en ny tid.
Europa måste nu stå enat och stötta Ukraina. Kraftiga sanktioner är nödvändiga, och de måste så långt det går riktas mot den ryska makteliten. Samtidigt är det oundvikligt att de kommer drabba även vanligt folk i Ryssland hårt, och att det ryska svaret kommer få stora konsekvenser även för Europa.
Det är en mörk framtid som väntar. Kriget – det fysiska och det ekonomiska – kommer att föra med sig död, lidande och stora umbäranden. Det kommer också med stor sannolikhet att leda till stora flyktingströmmar, kanske miljontals människor, som flyr västerut.
Sveriges statsminister Magdalena Andersson sade nyligen att om det blir krig i Ukraina så ska andra länder ta ett större ansvar än vi. Det är en fattig och defensiv hållning som måste omvärderas. Solidaritet med Ukraina handlar inte bara om ord utan om praktisk handling. Det är en fråga om ansvar och statsmannaskap. Kriget i Ukraina är ett test även för den svenska statsministern, och regeringen. Växer man med ansvaret, eller kommer man att ducka?
I Tyskland, där jag befinner mig, omprövas nu ett helt politiskt paradigm, en hållning gentemot Ryssland som går tillbaka till kalla kriget, och där tanken har varit att sänka konfliktnivån och bygga ömsesidigt beroende, ekonomiskt och politiskt. Men en sådan linje kräver ett minimum av kompromissvilja från andra sidan bordet. Det är uppenbart i dag att någon sådan inte finns.
De finansiella banden mellan ryska oligarker och banker i Storbritanniens huvudstad, i folkmun kallad ”Londongrad” är nära
Den tyska hållningen har bidragit till att både Tyskland och Europa fortfarande är tungt beroende av rysk naturgas, vilket har ökat både den säkerhetspolitiska sårbarheten och försenat nödvändiga investeringar i förnyelsebar energi.
I veckan fattade den tyska regeringen beslutet att gasledningen Nord Stream 2 inte kommer ta i bruk, efter att fram till dess ha drivit linjen att det hela var att se som ett rent ”kommersiellt” projekt. Lobbyist för projektet har varit den tidigare socialdemokratiska förbundskanslern Gerhard Schröder, som sitter i den Putinkontrollerade energijätten Gazproms styrelse. På så sätt har den europeiska säkerhetspolitiken varit intimt sammanvävd med ekonomiska intressen.
Det är inte bara i Tyskland det måste ske en omvärdering. De finansiella banden mellan ryska oligarker och banker i Storbritanniens huvudstad, i folkmun kallad ”Londongrad” är nära och många. Boris Johnsons parti har tagit stora donationer från ryska miljardärer med nära band till Putin. Nu väntar som sagt sanktioner, men det är viktigt att inse att de allra rikaste ofta har lätt att undvika att drabbas, genom att helt enkelt flytta pengarna till skatteparadis. Det bästa sättet att nå den ryska makteliten där det känns är att rikta sökljuset mot dessa tillgångar. Geopolitiskt ställer situationen ännu större frågor. Hur kommer Kina agera? Kan EU hålla ihop?
Om Putin tänker sig ett utdraget och blodigt krig där målet är en rysk marionettregering, kommer denna ha folket emot sig
I grund och botten handlar krisen om grundläggande principer, om Ukrainas nationella suveränitet och folkrätten.
Före de folkliga protesterna på Majdan och annekteringen av Krim 2014 var en stor majoritet ukrainare positivt inställda till Ryssland. Men efter Krim och kriget i östra Ukraina förändrades detta och en majoritet av ukrainarna vände sig bort från Ryssland, mot väst. På så sätt är den pågående invasionen resultatet av ett enormt ryskt misslyckande, där man inte klarat att övertyga det ukrainska folket om att närhet till Ryssland snarare än med Europa är framtiden. Svaret blir nu våld, krig, invasion.
Om Putin tänker sig ett utdraget och blodigt krig där målet är en rysk marionettregering, kommer denna ha folket emot sig, en i längden instabil situation som måste upprätthållas med terror och vapenmakt. Frågan är också vad reaktionerna långsiktigt blir bland Putins egen befolkning. Det är inte bara ukrainare som kommer att dö, utan också ryska soldater.
Det är en stor osäkerhet vi nu kliver in i, en mörk tid. Spelbrickor är vanliga människor som inte valt kriget, men som nu blir dess offer.
