Det var hennes jobb att säga ifrån mot n-ordet
Stina Oscarsons försvar är fegt och fullt av förakt
I helgen genomfördes ett samtal på Kulturhuset i Stockholm som modererades av författaren Stina Oscarson.
Där diskuterade statsvetaren och författaren Barakat Ghebrehawariat och tidskriften Kvartals Ola Wong bland annat den så kallade ”Tintin-gate”, när böcker på 00-talet flyttades på Kulturhusets bibliotek.
Barakat Ghebrehawariat är svart. Han gjorde tidigt klart att han inte ville delta i ett samtal där n-ordet användes.
Ändå tvingades han lyssna på flera inlägg där ordet användes. Till slut lämnade han lokalen. Att Ghebrehawariat själv över huvud taget ska behöva dra en gräns och försvara sitt människovärde, är i sig ett stort nederlag.
Kulturhuset har bett om ursäkt, vilket är bra. Problemet är att moderatorn, Stina Oscarson, på sitt vanliga undanglidande sätt försvarar både sig själv och publiken.
I en intervju i Dagens ETC säger Oscarson att publiken använde ett rasistiskt språkbruk eftersom de hade en annan klassbakgrund än hon själv – och ”jobbade i industrin”.
För det första: vilket vidrigt klassförakt. För det andra, vilken tidstypisk manöver; att göra sitt personliga misslyckande till en principfråga om yttrandefrihet.
Att Oscarson hävdar till sitt försvar att ”ord inte är farliga” gör saken än värre.
För att vara övertydlig; nej, jag tror inte att klasskillnader eller ojämlikheter försvinner för att språket förändras eller hyfsas. Inte heller att folk slutar vara rasister för att de slutar säga n-ordet.
Men jag är innerligt trött på detta extremt slappa försvar för att folk ska få häva ur sig vad skit som helst och sedan ursäktas. I ett panelsamtal behandlar man folk med grundläggande hövlighet, liksom i ett klassrum eller i offentligheten. Ja, man får bli arg och upprörd, tycka olika och yttra hårda ord. Men nej, man använder inte n-ordet, och som moderator drar man en gräns där, det är en del av jobbet.
Det går inte att jämställa kvinnohat med rasism, men att jag skulle behöva sitta i en panel och säga att jag inte vill höra föraktfulla epitet (går gränsen vid jävla fitta? äckliga kärring?) och lämnas i sticket av moderatorn är otänkbart.
Att ha normer för hur vi uppträder mot varandra är inte åsiktsförtryck eller ett hot mot yttrandefriheten. Om minoriteter kan leva i offentligheten utan att smädas, hånas eller nedvärderas så är det ett ensidigt civilisatoriskt framsteg.
