Låt Sverige bli landet för bibliotek – inte bokbål
Mattias Gardell: Så kan koranbränningarna stoppas
Samtidigt som koranbränningarna i Sverige väckt stor internationell uppmärksamhet meddelade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan att han aldrig skulle säga ja till Sveriges NATO-ansökan så länge det var tillåtet att bränna koraner i Sverige. Inför de ”avgörande” förhandlingarna i Vilnius deklarerade justitieminister Gunnar Strömmer att regeringen skulle se över rättsläget och vid behov ändra lagen för att stoppa koranbränningarna med hänvisning till rikets säkerhet.
Exakt vilken roll detta spelade då Erdoğans nej blev ett ja är ännu oklart, men enligt Erdoğan ska Kristersson ha lovat att förhindra koranbränningar och Erdoğan lovade att släppa in Sverige i den militärallians där säkerhet går före demokrati.
Talet om att ändra lagen med hänvisning till rikets säkerhet blir därmed än mer oroande och helt i linje med de grundlagsändringar som trädde i kraft 2023. Däribland spionerilagen (som bland annat förbjuder nyhetsrapportering som allvarligt skadar Sveriges relation med andra länder) och terrorlagen (som bland annat kriminaliserar ”propaganda” avsedd att påverka människors åsikter om terrorklassad grupp eller händelse).
Medvetet mångtydiga formuleringar med allomfattande appliceringspotential, som på allvar hämmar yttrandefrihet och opinionsbildning.
”Vi kompromissar inte med yttrandefriheten” sade utrikesminister Tobias Billström i början av året. I övrigt har regeringens insatser för yttrandefrihet inte varit lika imponerande. Anslagen till bibliotek och kulturskolan har halverats, stödet till folkbildning, studieförbund och folkhögskolor drastiskt reducerats. Ett omvandlat mediestöd slog hårt mot den fria och oberoende pressen. Små maktkritiska röster riskerar att försvinna och opinionsbildningen försvåras.
Regeringens vilja att möta Erdoğans önskemål har däremot varit gränslös. Erdoğan ”fick allt han bad om” rapporterar turkisk media. Sverige slutade att tala om Turkiets fängslade oppositionella, påbörjade utvisningen av PKK-anhängare, tog avstånd från kurdiska YPG/PYD i Syrien som vi tidigare stött, lovade hjälpa Turkiet in i EU och ingick en bilateral ”säkerhetspakt”. Huruvida detta avspeglar hur enkelt Erdoğan spelade bort Kristersson eller statsministerns vett och vilja får framtida forskning visa, om inte detaljerna i avtal och förhandlingsrundor hemligstämplats i all evighet med hänvisning till rikets säkerhet.
Om syftet med den lagändring Strömmer öppnade för enkom är att stoppa det slags offentliga koranbränningar som genomförts de senaste åren behöver vi sannolikt inte justera lagen.
Tvärtemot vad som ofta påstås är det inte självklart att koranbränningar skyddas av yttrandefriheten i svensk och europeisk rätt, vilket påpekats av Göran Lambertz i Svensk juristtidning.
Yttrandefriheten är inte absolut. Det är exempelvis förbjudet att skymfa, förtala, smäda, kränka och hota någon. I lagen om hets mot folkgrupp förbjuds att uppsåtligen sprida uttalande eller annat meddelande som hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.
För att pröva om koranbränningar utgör straffbar hets mot folkgrupp måste det bedömas i sitt sammanhang och motivet beaktas. Att bränna en koran har ingen entydig innebörd. Skulle koranen brännas av en muslim under en protest mot regimen i den islamiska republiken i Iran blir innebörden en annan än om den bränns under en antimuslimsk demonstration i Sverige av en kristen etnonationalist som vill fördriva landets muslimer. Det är fullständigt självklart.
Vad gäller de koranbränningar som genomfördes av Rasmus Paludan är bevisläget överväldigande. Åren 2021–2023 iscensatte Paludan ett hundratal offentliga koranbränningar, främst på orter med muslimska invånare. Syftet var att gynna målsättningen att förbjuda islam och tvångsfördriva landets alla muslimer. Paludan ansträngde sig verkligen för att sprida sitt budskap genom att lägga upp filmer på Facebook, Instagram, Tiktok, Youtube och andra medier där han hånar, skändar, kränker och uttrycker missaktning och fientlighet mot muslimer. ”Fienden är islam och muslimer”, sade han i en av dessa filmer (2018). ”Det bästa skulle vara om det inte fanns en enda muslim kvar på jorden.”
Den som känner historien bör besinna sig när ropen att bränna böcker ekar. Forskningen visar att det finns ett intimt samband mellan att bränna böcker och människor, mellan önskan att utrota den ondska böckerna sägs medföra och de människor som associeras till dem.
Har vi förträngt det vi lovade att aldrig glömma? Det var ingen tillfällighet att toran brann på de orter som hemsöktes under Kristallnatten 1938.
Det var just mot den bakgrunden lagen mot hets mot folkgrupp infördes 1949.
I dagspressen har krönikörer varnat för att återuppliva svunna lagar mot hädelse eller trosfrid. Vilka de egentligen drar sin lans mot är lite oklart, då några svenska blasfemiförespråkare knappt hörts av, om de ens finns i betydande bemärkelse. Lagen mot hädelse hade dessutom varit verkningslös i sammanhanget. I Sverige var hädelse mot kristendomen straffbelagt.
Vi behöver varken nyskrivna eller daterade lagar för att rättsligt pröva Paludan. Det räcker att tillämpa den lag som redan finns, hets mot folkgrupp.
Inom islam ses hädelse som ett tecken på apostasi. Man kan förstås bara lämna en religion man tillhört, inte någon annan religion. Hädelse likt otrohet är således beroende av den som förbrytaren borde ha varit trogen. Den otrogne man som skiljer sig har bedragit och lämnat sin hustru, inte någon annans fru. En kristen kan inte lämna islam och koranbrännare hädar inte kyrkan.
År 1949 ersattes hädelsebrottet med lagen mot brott mot trosfrid för att också omfatta människor i andra trosgemenskaper. Lagen upphävdes 1970, bland annat med hänvisning till att de omfattades av lagen mot hets mot folkgrupp.
Vi behöver varken nyskrivna eller daterade lagar för att rättsligt pröva Paludan. Det räcker att tillämpa den lag som redan finns, hets mot folkgrupp.
Den kristne irakier som genomförde koranbranden under Eid al-Adha har anmälts för hets mot folkgrupp. Även här tycks finnas dokumentation, om en seriös utredning av brottsmisstanken blir av. Att en kristen irakier väljer att angripa muslimer och bränna koranen för att göra sig till tolk för de svenska värderingar han säger sig försvara är talande för var vi är idag. Bilden av vad Sverige står för i världen har förändrats rejält sedan Palmes dagar. Det manar till eftertanke, men visar också att kursändring är möjligt.
Vi måste inte vara det inskränkta land som är världsledande i koranbränning. Vi kan göra helt om och vara landet där böcker inte brinner, utan läses.
Låt oss bli landet där inga bokbål förekommer. Landet som värdesätter litteratur och bildning, som bygger bibliotek och kulturskolor, som hyllar yttrandefrihet genom rikligt stöd till media, studieförbund och det fria kulturlivet och som ger fler författare fristad från sådana regimer som bränner och förbjuder böcker.
Vad tjänar bäst det fria ordet? Bokbål eller bibliotek?
