Dokumentärfilmare utvisas till Iran
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-02-27 | Publicerad 2015-02-13
Roozbeh Janghorban riskerar sitt liv om han skickas till Iran
Migrationsöverdomstolen har, som sista instans i en rad domstols- och myndighetsbeslut, fastslagit att den iranske dokumentärfilmaren Roozbeh Janghorban och hans familj ska utvisas, trots uppenbara skyddsbehov (SVT.se:s Kulturnyheter) Kammarrättsråd Maria Åhring har kommenterat beslutet med att ”det är så systemet är uppbyggt”.
Därmed har Migrationsöverdomstolen skrivit under den dödsdom som den iranska regimen med stor sannolikhet kommer att verkställa. Detta är ett rättsvidrigt beslut som genast måste hävas och omprövas.
Vi behöver inte återge alla otaliga exempel på hur människor på daglig basis förföljs, fängslas, torteras och mördas i Iran. I likhet med politiker, domstolar och allmänhet känner Migrationsverket väl till situationen, och vet att regimen håller landet i ett blodigt järngrepp.
Roozbeh Janghorban har inte bara själv redogjort för sitt skyddsbehov. Han har också fått sitt fall styrkt av organisationen Reportrar utan gränser, som genom en oberoende undersökning har bekräftat att den regimkritiske filmaren riskerar sitt liv om han utvisas till Iran.
Hans senaste dokumentär har fördömts av regimen och statliga medier har kallat honom för en ”förrädare mot den islamiska republiken”. Också under asylprocessen har hans familj mottagit dödshot från Iran. Ändå anser Migrationsverket att bevisen för att han skulle vara eftersökt av myndigheterna är otillräckliga.
För oss är det orimligt att utlänningslagen och rådande praxis bygger på att personer som tvingats på flykt överhuvudtaget ska behöva bevisa sitt skyddsbehov. Men så länge ”det är så systemet är uppbyggt” kräver vi att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna i samband med ett utvisningsbeslut garanterar skyddsbehövande personers säkerhet, och åtar sig ett långsiktigt utrednings- och uppföljningsansvar gentemot de som tvingas tillbaka till en osäker framtid.
Vi som skriver under denna protest är kulturarbetare och aktivister med iransk bakgrund, som – om vi hade sökt skydd i Sverige i dag – hade löpt samma risk som Roozbeh Janghorban att utvisas till en säker död.
Vi står enade med honom och de asylsökande och papperslösa vars självklara rätt till ett liv i säkerhet ständigt kränks av den svenska staten och den europeiska unionen. Vi vänder oss till ansvariga myndigheter och politiker och kräver att Janghorban får stanna i Sverige, samt att det rättsosäkra system som kallas svenskeuropeisk migrationspolitik rivs upp. Ska ni utvisa honom får ni utvisa oss alla.
Foujan Rouzbeh, aktivist i Flyktinggruppernas riksråd
Athena Farrokhzad, poet
Behrang Miri, musiker och programledare
Nasim Aghili, dramatiker och regissör
Aida Paridad, journalist och producent
Ardalan Esmaili, skådespelare
Babak Azarmi, kreativ manager
Bahareh Razekh Ahmadi, skådespelare och scenkonstnär
Shahram Khosravi, docent vid Stockholms universitet
Marall Nasiri, skådespelare
Mina Azarian, skådespelare och dramatiker
Elnaz Baghlanian, Svenska PEN
Sara Homand, poet och aktivist
Samira Ariadad, skribent
Nahid Persson Sarvestani, regissör och producent
Shebly Niavarani, skådespelare
Sholeh Irani, journalist
Navid Modiri, artist och kommunikatör
Saman Bakhtiari, journalist
Parvin Ardalan, fristadsförfattare
Hassan Loo Sattarvandi, författare
Roya Hakimnia, skribent
Nasrin Madani, fristadsförfattare
Khashayar Naderehvandi, poet
Daniel Riazat, riksdagsledamot för Vänsterpartiet
Milad Alami, regissör
Roozbeh Behtaji, filmskapare
Shora Esmailian, journalist och författare
Nasser Yousefi, regissör och radioprogramledare
Melody Farshin, stand-up komiker
Alex Afshar, Film för fred
Eddie Razaz, artist
Majsa Allelin, doktorand vid Göteborgs universitet
