Alltför okritiskt om den gröna omställningen
SVT:s ”Den gröna kapplöpningen” snuddar bara vid problemen
Har du hört talas om den gröna industriomställningen i norr? Inte? I så fall rekommenderar jag dokumentären ”Den gröna kapplöpningen”, som finns på SVT Play.
Kanske låter jag snorkig men jag menar det verkligen: för den som på en timme vill ha en översikt av de nya stora industriprojekt som pågår i Norrbotten och Västerbotten så är Marianne Gustavssons och Maud Nycanders film en utmärkt introduktion. Man får en bakgrund – klimatkrisen – de stora aktörerna är med – statliga LKAB, SSAB och Vattenfall, Northvolt och H2 Greensteel, de två senare går på privat kapital – och deras ambition presenteras: en ”grön” produktion av stål respektive batterier, alltså med ett minimum av fossila utsläpp.
Givet hur klimatförändringarna via skyfall, torkor, stormar och skogsbränder blir allt mer konkreta så är det betryggande att höra människor med inflytande som tar frågan på allvar och agerar. De tunga direktörerna säger de rätta sakerna: att det är bråttom – inte bara för att hinna före konkurrenterna utan för att världen brinner upp – att fossila bränslen är att betrakta som en affärsrisk, att det inte råder någon motsättning mellan lönsamhet och hållbarhet. Det går inte att ta miste på vare sig engagemang eller entusiasm.
Några fler röster hade inte skadat
Men det är inte bara ont om kritiska röster, de saknas helt. Eller nej, en man som driver ett företag inom turistnäringen i Gällivare får symbolisera de som kommer i kläm av den industriella expansionen. Han försörjer sig på att ta ut folk i orörd natur, nu ska det dras en enorm kraftledning rakt över hans marker. Hur ska man hantera dessa ”not in my backyard-människor”, funderar LKAB:s vd Jan Moström i filmen. Ja, hur? Det är en fråga som berör långt fler än enskilda företagare och som inte kommer att försvinna. Några fler röster hade inte skadat.
Samma Moström får också ondgöra sig över de utdragna tillståndsprocesserna, han får det att låta som om det närmast pågår någon sorts obstruktion från myndighetshåll. Som tittare är det omöjligt att bedöma varför det kan ta flera år att få miljötillstånd för en ny gruva men jag vet inte, man kan väl fråga berörda myndigheter?
Likaså när det gäller den helt avgörande frågor om tillgången på malm, el eller de sällsynta mineraler som diktaturen/konkurrenten Kina sitter på, så får ingen som inte är direkt inblandad i projekten komma till tals. Vi får nöja oss med att Northvolts vd Peter Carlsson medger att det är problem som emellanåt håller honom vaken om natten.
Man kan bara få plats med så mycket i en timmes dokumentär men för alla som följer vad som nu händer i norr gäller det att skilja på grön omställning och utveckling av goda samhällen. Den förra är nödvändig för att vi alls ska ha ett näringsliv i framtiden, och många skulle nog säga att den också är en förutsättning för den senare. Men det finns inget självklart samband. Så sent som i går rapporterade medier om hur Northvolt åtalats för brott mot utlänningslagen, då tolv personer arbetat där utan tillstånd och under villkor ingen svensk arbetare skulle acceptera. Det är inte det samhället vi vill ha.
”Den gröna kapplöpningen” snuddar också bara vid det stora problem som hänger som ett mörkt moln över hela omställningen: bristen på arbetskraft. Siffran som hela tiden återkommer är 100 000 – så många personer säger man behöver flytta upp de närmaste åren, för att besätta alla nya jobb. Dessa människor ska också ha någonstans att bo, de behöver skolor och vårdinrättningar – detta i en landsände som redan nu har svårt att ge de som bor där den välfärd de har rätt till. Vad tänker politiken göra för att detta ska bli verklighet? Se där ett ämne för en timme till.
