Chat control är ett hot mot tryggheten online
Ylva Johanssons ”sniffande hundar” är bara början
För några år sedan skrev jag en bok om den syriske hackern Bassel Khartabils liv. Han använde tidigt sina tekniska kunskaper för att öppna upp landet mot världen. Men president Bashar al-Assads makt hotades när internetmediet blev ett verktyg för demokrati och frihet. Det sades minska ”tryggheten” i samhället. Bassel och hans vänner blev ”terrorister”, deras budskap on- och offline var ”skadliga”. Polisen stormade in; fängslade först, dödade sedan. Däribland Bassel.
Assads säkerhetstjänst spårade honom med exakt den teknik den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson kallar ”sniffande hundar på nätet”. En teknik som svenska IT-pionjärerna ENEA säljer. Samma ENEA som finansieras av våra pensionspengar. Pengar som betalar de lobbyister vars argument Ylva Johansson använder för att få EU att stänga ner krypterad kommunikation. En innovation som hade räddat Bassel Khartabils liv.
I fredags var det tänkt att EU-nämnden skulle besluta om Sveriges inställning till ett lagförslag kallat ”Chat control”. Lagen, formellt benämnd Child safety act, skulle ge medlemsländernas polismyndigheter rätt att ta del av även hårt krypterad kommunikation. Ylva Johansson driver stenhårt på för lagens införande. Och på ytan verkar syftet gott: att stoppa barnporr och pedofilers framfart online. Men Johansson vill mer än så.
I ett demokratiskt samhälle är rätten till privat kommunikation en hygienfaktor – off- som online. Det kräver säkra tjänster som använder ”end-to-end” kryptering. Men tekniken skyddar kommunikationen för såväl god som ond, så polismyndigheter över hela Europa är inte förtjusta över att ha blivit utelåsta.
Johanssons och EU:s långtgående ambitioner framgår av medlemsländernas skriftväxling kring lagen. Ungern anser att ”modern kryptering skapat de problem polis och åklagare står inför”. Spanien vill att tekniken totalförbjuds. Många länder håller mer eller mindre med. Några medlemsländer håller integriteten högt, bland dessa Finland och Tyskland. I Sverige har oenigheten, till och med inom partierna, varit stor.
Att implementera lagen med integriteten intakt är ren science fiction.
Omröstningarna i både Sverige och EU har skjutits på framtiden och kohandeln pågår nu bakom stängda dörrar. I EU:s egna chat-kanaler (krypterade) ekar Kjell-Olof Feldts dikt: “Chat control är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit”. Att implementera lagen med integriteten intakt är ren science fiction. Alla vet det, och bättre lagstiftning finns – redo att användas. Mer tryck bakom de krav som redan finns på plattformsföretagen och den kommande Digital services act är ett fullt rimligt recept.
Lagtexten ska nu kompromissas fram, vilket riskerar fylla den med tvetydigheter och medvetet öppna tolkningsmöjligheter. De överstrykningar och ändringar i dokumenten som läcker in i Signal-appen (krypterat) kommer att göra lagen ännu mer beroende av sittande regerings definition av god och ond. Och det är nog själva poängen.
Statsminister Ulf Kristersson säger att ”trygghet är vår tids stora frihetsfråga”.
I brittiska Cambridge finns organisationen IWF, en tekniskt mycket kompetent barnrättighetsorganisation som har Johanssons öra. Dan Sexton, teknisk chef på IWF, säger dock (över krypterad videochat) att de AI-baserade sniffande hundarna som Johansson ständigt lyfter fram, inte kommer hitta barnporr och pedofiler online. Den pinsamma orimligheten i hennes förslag får honom att bokstavligen rodna, han säger att Johansson borde ”fokusera på det som funkar”. Alltså: förbjud krypteringen, ta oss in i mobilerna.
Den svenska polisen är redan där. Från 1 oktober får staten installera spionprogram på våra telefoner – utan brottsmisstanke. Statsminister Ulf Kristersson säger att ”trygghet är vår tids stora frihetsfråga”. Och när förlupna kulor dödar 70-åriga stammisar på Pub Mulligans i Sandviken säger så klart magkänslan att Gunnar Strömmer och Ylva Johansson borde få carte blanche.
Tekniskt förvirrade och ideologiskt förblindade skribenter eldar på; Expressens Patrik Kronqvist är övertygad om att vår integritet ”är ett pris värt att betala”. Men för vad? Det finns varken bevis i forskning eller tillgänglig statistik för att grov brottslighet minskar när digital övervakning ökar. Vad är det då som får såväl moderata som socialdemokratiska regeringar att propagera över desinformationens gräns för dataavläsning, chat control och mer befogenheter till Försvarets radioanstalt?
Ylva Johansson återkommer till barnens perspektiv när hon ska motivera skannandet av telefoner och förbud mot kryptering. Men hennes tekniska förklaringar och vilseledande argumentation kommer från helt andra aktörer. Låt oss gå tillbaka till IWF och följa pengarna.
IWF:s finansiering kommer bland annat från ett flertal företag som sysslar med ”lawful interception” – laglig insamling och öppning av datapaketen som utgör vårt digitala liv. Ledande bland dessa är ENEA, svenska IT-pionjärer inom den övervakningsarkitektur som i decennier använts av stater världen över. Den hjälper demokratier och diktaturer att samla in och analysera det befolkningen säger i hemlighet. Såvida inte människor – goda som onda – kommunicerar med den förhatliga moderna krypteringen, en teknisk arkitektur som är såväl ENEA:s som deras kunders värsta fiende.
Bassel avrättades den 3 oktober 2015. Samma dag åtta år senare, ska EU välja trygghetens eller frihetens arkitektur. Samma dag åtta år senare, har den svenska polisen fått de befogenheter den syriska hade: att avlyssna våra mobiler i hemlighet. Och precis som då står samma teknikkonsulter på rad för att installera Ylva Johanssons sniffande hundar. Bassels öde påminner oss om att inte, som Ulf Kristersson, tro att tryggheten gör oss fria. Det är faktiskt tvärtom.
