Hon kunde räddats – vi lät henne mördas
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-09-29 | Publicerad 2016-06-13
Debattörerna: Varför är inte alla barn lika mycket värda?
DEBATT. Den 30 maj hittades en 16-årig flicka död. Hon låg nedgrävd under ett lager av mossa i ett skogsparti i Hökarängen. Mördad. Över två månader tidigare hade hon anmälts försvunnen. Men trots att det fanns en hotbild mot henne gjorde polisen inga större insatser för att hitta henne. Hur kunde det få bli så? Hur kunde en flicka få försvinna, mördas och ligga död i en skog och allt bara fortsätta som vanligt?
Vilken roll kan det ha spelat att den numera döda flickan inte var svensk medborgare utan att hon var en 16-årig flyktingflicka från Afghanistan? Att hon bodde på ett asylboende?
Att hon var en av de 300 ensamkommande barn som varje år försvinner? Sverige har genom Barnkonventionen åtagit sig att skydda alla barn som befinner sig i landet, oavsett legal status. Verkligheten visar tyvärr att Sverige inte lever upp till det, utan barn behandlas och prioriteras olika.
Trots att det fanns en hotbild mot flickan, en dokumentation av hoten och trots att hennes pojkvän, gode man och asylboendet hade anmält henne försvunnen så antogs hon ha "avvikit frivilligt”.
När Lisa Holm anmäldes försvunnen mobiliserades Missing People och lokalsamhället och polisen gjorde en oerhört grundlig undersökning. Med all rätt. Varför gjordes inte samma sak här?
Bristen på åtgärder bär en del av skulden för att flickan är död idag. Enligt polisen hade hon inte varit död en längre tid när hon hittades, trots att hon varit försvunnen sen i mars. Hon kunde alltså ha räddats. FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för bristande åtgärder när ensamkommande barn försvinner, och vi ser nu precis hur illa det kan gå när samma regler inte gäller för alla, när vissa barn bara kan gå upp i rök utan att någon orkar reagera.
300 ensamkommande barn försvinner varje år. En del kommer tillbaka själva, men för en del slutar det som den här flickan: ett ensamt, anonymt brottsoffer, utan någon hjälp. För att barnkonventionen ska kunna bli lag 2017 behöver den implementeras och gälla på riktigt i alla våra myndigheter och genomsyra agerandet hos alla som kommer i kontakt med barn.
Ensamkommande barn får inte tappas bort, ses som en grupp som “försvinner” och tydliga gemensamma riktlinjer måste till så alla vet hur de ska agera, från asylboende till polis. Det är också oerhört viktigt att lyfta den utsatthet ensamkommande barn befinner sig i, och att det finns flera diskriminerande strukturer och mekanismer som kan påverka enskilda barns utsatthet.
Ett exempel är den särskilda utsatta situation ensamkommande flickor befinner sig i (både under resan till och när de väl är i Sverige) eller hbtq-personer. Framför allt är det viktigt att varje barn ses som en individ – att inga generaliseringar om grupper gör att någon släpper taget om ett barn som är borta.
Sverige får inte låta barn falla ur det svenska rättssystemet. Alla barn har rätt till skydd mot våld, till liv och överlevnad och inget barn får diskrimineras.
Ett ensamt asylsökande barn har samma rätt till ett tryggt liv likt ett svenskt barn med en familj som talar för den.
Kommuner, poliser och allmänhet har en skyldighet att inte låta fördomar leda till att barn försvinner och mördas. Sverige ska vara ett land som skyddar alla barn lika oavsett uppehållstillstånd.
Vendela Engblom, StreetGäris
Alejandra Cerda, StreetGäris
Mona Susan Abbasnejad, StreetGäris (Styrelse)
Hamza Ibrahim, ordförande Ensamkommandes förbund
Evan Alsaleem, ordförande Rädda Barnen
Stockholm
Liinu Diaz Rämö, projektledare för Flickaplattformen
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.