Sanktionerna får inte leda till ”vi mot dem”
Svenska Pen: Risken är att vi tystar Putin-kritiska röster
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-03-06
DEBATT. På område efter område riktas nu sanktioner mot Ryssland. Landet stängs av från handel, centralbanken blockeras, ryska idrottare tillåts inte tävla internationellt, landet får inte vara med i Eurovision, och Putinvänliga dirigenter göre sig inte längre besvär på världens konsertscener.
Det är utmärkt. Allt som kan påverka Putins regim är värt att pröva. Till och med att ta ifrån presidentens hans svarta bälte i judo.
Tillåt inget som kan användas av Moskva i den egna interna propagandan.
Det är den ena sidan av saken.
Den andra är att det nu är helt avgörande att inte bygga en oöverstiglig mur mellan ”vi” och ”dem”. Ett sådant exkluderande tänkande kommer i längden bara gynna de nationalistiska krafter som drivit fram kriget.
Förra året firade yttrandefrihetsorganisationen Pen sitt 100-årsjubileum. I år är det Svenska Pens tur att fira sitt första sekel.
Pen grundades under åren efter första världskriget, som en direkt reaktion på den propaganda, nationalism och ideologiska likriktning som präglat hela det offentliga samtalet under världskrigets upptakt och blodiga förlopp.
Den franske Nobelpristagaren Romain Pollands tankar om att författarna skulle skapa en ”andens international” spelade stor roll för det som blev Pen.
Möten fria från ett ”vi-och-dem”-tänkande var viktiga som sådana av den enkla anledningen att det gav en möjlighet för människor från olika länder och olika ideologiska miljöer att konfronteras med varandras verkligheter.
Det fanns också gott om motståndare till denna öppna linje. Många tyska och franska författare valde en mer nationalistisk väg. Och på vänsterkanten menade många att författarna nu måste ställa sig i den internationella revolutionens tjänst.
Samma grundhållning är viktig i dag, samtidigt som vi pressar Ryssland hårt med sanktioner.
När det gäller kultursanktioner mot Ryssland handlar det med andra ord – som alltid – om att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Konkret innebär det att skilja ut och stoppa kulturutbyten som går via den ryska staten. Det innebär också att stoppa allt som kan ge propagandafördelar för Putin, men låta sådant som gynnar det civila samhället, oberoende kulturarbetare och att alternativa verklighetsbilder snarare få ökat stöd.
Beatrice Karlsson på Stockholms filmfestival sammanfattade det bra när hon motiverade varför festivalen stänger av flera ryska filmer.
Det är inte ryska filmer per se som ska stoppas. Det är de som är statsfinansierade, där en del av intäkterna för filmerna också går till ryska staten.
Det finns ingen poäng att blockera ryska filmer och filmare som själva arbetar för att hävda sin yttrandefrihet, hårt pressade av de hårda ryska medielagarna och förföljelsen av alla oliktänkande.
Det blir under överskådlig tid en balansgång, där det viktigaste är att pressa Kreml att stoppa kriget.
Jesper Bengtsson, ordförande Svenska Pen
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.