Barbiefilmen är reklam – glöm inte bort det
Debattören: Målet är att få flickor att köpa smala plastdockor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-08-22
DEBATT. Den senaste tidens kulturdebatt har som väntat rört sig mycket runt årets storfilm Barbie. Det har startats ett kulturkrig kring innehållet i filmen, vilket är att vänta sig av en genomtänkt reklamkampanj som denna.
Ingen kulturskribent borde ha missat att det rör sig om samtidens mest effektiva marknadsföringsknep, att göra reklam som berör politiskt laddade frågor för att kunna släppa sprängstoff på sociala medier med ens varumärke väl synligt i bakgrunden.
Att leksaksföretaget Mattel, som gör Barbiedockorna, väljer rätt sida av historien att provocera på är självklart. Att skriva in feministiska poänger slår lätt igenom i kultureliten världen över.
Säkert sympatiserar skaparna också med frågorna. Och Malala, en av vår tids största feministiska ikoner, poserar i en Barbieask för att visa att Barbies kan vara starka och smarta. Allt medan filmen är bannlyst i Libanon och Kuwait för queera karaktärer.
Men mitt i allt detta myller av upphetsade diskussioner om filmens handling, tema och innehåll så har alla glömt att det de hyllar, hatar, konsumerar eller ratar, är en reklamfilm. Filmen är producerad av Mattels filmbolag och de planerar att göra 45 spelfilmer de kommande åren för att marknadsföra sina leksaker.
Bara för att reklamfilmen inte längre är en töntig snutt på TV4, utan en lång spelfilm där vi får dregla över Ryan Gosling och kittlas av girlpower, betyder det inte att det slutar vara en renodlad reklamfilm.
En reklamfilm designad för att små barn (flickor) ska köpa smala, snygga plastdockor.
Så varför är de oftavänsterorienterade kulturjournalisterna inte provocerade av att hela världen gått igång på en två timmar lång reklamfilm som ska få dem att köpa plastdockor som ger flickor anorexia?
Är det för att vi måste välja sida och på den kritiska sidan hamnar vi tillsammans med extremhögern och censuren? Är det en oro för att framstå som hycklare eftersom vi alla springer reklamens ärenden i dag? Eller finns där en rädsla för att vara en party pooper när någonting kul och glittrande tar över världen en stund och låter oss glömma krig och klimat och katastrofer?
Jag kan förstå att det är mindre roligt att kritisera kommersiell propaganda än att gå på Barbie rave på Debaser Strand. Frågan är bara vad det får för konsekvenser.
Sofia Lucas, serietecknare
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.