Sveriges skogsbruk är inte hållbart, ministern
19 skogsforskare: Regeringen ignorerar relevant vetenskaplig kunskap
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-03-03
DEBATT. Klimat- och miljöministern Romina Pourmokthari påstår att det svenska skogsbruket är hållbart, ja till och med det mest hållbara i hela världen.
Som skogsforskare undrar vi vad Pourmokthari menar med hållbart skogsbruk?
Det finns en vedertagen definition som bland annat används av FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.
Enligt den innebär hållbart skogsbruk en förvaltning och nyttjande av skog på ett sätt som bevarar biodiversitet, produktion, skogens förmåga att förnya sig, vitalitet och dess förmåga att bistå nu och i framtiden med viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner både på lokal, nationell och global nivå och på ett sätt som inte skadar andra ekosystem.
Givet den definitionen finns det inte mycket som stöder påståendet att svenskt skogsbruk är hållbart.
Enligt regeringens egen expertmyndighet Skogsstyrelsen ”saknas tillräckliga styrmedel för att säkerställa bevarad biologisk mångfald och för att vidmakthålla skogens ekosystemtjänster över tid”.
Miljömålet levande skogar ser inte ut att nås, och trenden är till och med negativ. Den fördjupade utvärderingen av miljömålet slår fast att det finns en brist på viktiga livsmiljöer i skogslandskapet, många skogslevande arter har ogynnsam status eller negativ utveckling, flera av skogens ekosystemtjänster har otillräcklig status, kulturmiljöer förstörs i skogslandskapet i samband med skogsbruksåtgärder och skogslandskapets vattendrag påverkas negativt.
Samtidigt är läget för renskötseln kritiskt, framför allt på grund av brist på vinterbete, det vill säga mark- och hänglav som är huvudfödan för renarna på vintern. Minskningen i betestillgång beror till stor del på ett intensivt skogsbruk vilket lett till täta, variationsfattiga skogar och brist på gammal skog.
För att göra skogsbruket verkligt hållbart behöver bland annat skogar med höga naturvärden skyddas långsiktigt, variationen i skogsbruksmetoder, trädslag och viktiga strukturer i skogen öka, och skogsbruket anpassas till renskötseln, lokala utvecklingsbehov och näringar, samt socialt viktiga skogliga värden.
Samtidigt som anpassningar av skogsbruket är nödvändiga – och akuta – valde regeringen att inleda sin mandatperiod med att kraftigt minska budgeten till skydd av värdefull natur. Även om anslagsnivån nu åter höjts blir det under 2024 neddragningar av insatser för hotade arter och lokal naturvård.
I stället för att identifiera hur svenskt skogsbruk kan ställas om för att bli mer hållbart påbörjar regeringen en skogsutredning som lägger stort fokus på virkesproduktion och bioekonomi, och bortser från många av de utmaningar som samhället, och skogsbruket, behöver hantera.
Klimat- och miljöministern och andra regeringsföreträdare hävdar vidare att ett aktivt skogsbruk, där vi avverkar mer, är klimatnyttigt. Det må så vara i ett långt tidsperspektiv och utifrån en mycket smal frågeställning där man blundar för sociala och ekologiska konsekvenser och för behovet av att sprida riskerna förknippade med ett förändrat klimat.
Inom den korta tidsperioden vi har på oss för att nå internationellt överenskomna klimatmål och för att minimera risken för potentiellt förödande tröskeleffekter i klimatsystemet är det tvärtemot vad klimat- och miljöministern säger mer klimatnyttigt att låta mer av skogen stå och att klimatanpassa skogsskötseln.
Bioekonomi - att ersätta fossilbaserade resurser med biologiska - är naturligtvis en viktig aspekt i klimatomställningen.
Men förnybarhet är långt ifrån detsamma som hållbarhet.
Idén om skogens eviga förnyelse bygger på en snäv syn på skogen som resurs, plats och livsmiljö. Den bioekonomi som denna och föregående regeringar eftersträvar vilar mot teknikutveckling och ekonomisk tillväxt, men förbiser ekologiska och sociala perspektiv på skogen och riskerar att skapa nya miljöproblem och orättvisor.
Vi behöver en ärlig, saklig diskussion om skogens roll i klimatomställningen där hänsyn tas till skogens alla värden och de svåra avvägningar som finns mellan dessa.
Att regeringsföreträdare ignorerar relevant vetenskaplig kunskap och slutsatser från expertmyndigheter är oroväckande och ansvarslöst mot alla medborgare.
Det riskerar att underminera tilltron till demokratin och till vetenskapen, liksom samhällets förmåga att anpassa sig till en förändrad omvärld och ett varmare klimat där risken för bland annat extremväder, insektsutbrott, stormfällningar och skogsbränder ökar.
Som forskare undrar vi – vad ska vi ha forskning till om ledande politiker väljer att förlita sig på föråldrade och förenklade antaganden i stället för den kunskap som producerats för dem på landets universitet och expertmyndigheter?
Jeannette Eggers, forskare i skoglig planering med fokus på hållbarhet, Sveriges lantbruksuniversitet
Sara Holmgren, forskare i miljökommunikation med fokus på skog, Sveriges lantbruksuniversitet
Johanna Lundström, forskare i skoglig planering med fokus på naturvård, Sveriges lantbruksuniversitet
Caroline Greiser, forskare i skogsekologi med fokus på biologisk mångfald, Stockholms universitet
Ida Wallin, forskare i skogliga policyfrågor, Sveriges lantbruksuniversitet
Katarina Eckerberg, professor emerita i statsvetenskap med långvarig forskning om skogs- naturvårds- och klimatpolitik, Umeå universitet
Tomas Lämås, docent i skoglig planering, Sveriges lantbruksuniversitet
Bengt Gunnar Jonsson, professor i växtekologi, Mittuniversitetet
Vilis Brukas, professor i skoglig planering, Sveriges lantbruksuniversitet
Maria Forsberg, lektor i miljörätt, Uppsala Universitet
Renats Trubins, biträdande universitetslektor i skoglig planering, Sveriges lantbruksuniversitet
Per Sandström, docent i skogshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet
Kaisa Raitio, docent i miljökommunikation, Sveriges lantbruksuniversitet
Tim Horstkotte, forskare i ekologi, Umeå universitet
Dan Bergström, docent i skogsteknologi, Sveriges lantbruksuniversitet
Eva-Maria Nordström, docent i skogshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet
Annette Löf, forskare med inriktning mot rättvis och hållbar förvaltning av naturresurser, Stockholm Environment Institute
Salim Belyazid, docent i miljövård och miljöförvaltning, Stockholms universitet
Anna Skarin, professor i renskötsel, Sveriges lantbruksuniversitet