Omöjliga steget: ”Det är väldigt konstigt”
Publicerad 2017-09-06
Svenska spelare vallfärdar till NHL – men varför ratas våra tränare?
Vi låter två coacher som rimligtvis ”borde” vara aktuella – Rikard Grönborg och Roger Rönnberg – försöka ge oss svaret.
– Kulturen, utbrister dem.
Ulf Sterner var först, redan 1964.
I dagens datum gör sig hela 76 svenskar redo för en ny NHL-säsong.
Över 20 svensktalanger har skrivit NHL-kontrakt bara under den här sommaren och våren.
Men de svenska tränarna?
De ignoreras fullständigt i världens bästa hockeyliga.
Trots att svenska spelare både vunnit Stanley Cup-titlar, haft betydande roller och i flera fall även varit lagkaptener, har däremot aldrig en svensk hockeycoach någonsin tränat ett NHL-lag.
Roger Rönnberg har navigerat Juniorkronorna till JVM-guld 2012 och SM-guld 2016.
Men några förslag från Nordamerika har ännu inte landat på hans bord.
– Aldrig från NHL, nej, säger 46-åringen.
”Anställer någon de redan känner”
Rönnberg menar att det är tråkigt att aldrig en svensk tränare fått chansen att vara huvudansvarig för ett NHL-lag och han pekar på kulturen som den främsta orsaken.
– Det är många klubbar som anställer en huvudcoach de redan känner. Och sedan sätter coachen ihop en stab med namn de i sin tur också känner. Det ser jag som den enkla förklaringen.
– Det är ett kontaktnät som få svenskar är delaktiga i, fortsätter Frölundatränaren.
Tycker NHL-klubbar att svenska tränare inte är tillräckligt bra, tror du?
– Det vet jag faktiskt inte. Men jag tror inte det. Det handlar, som sagt, mer om kontakter. Jag tror att NHL-klubbarna snarare har respekt för svensk hockey, framför allt över vårt sätt att utbilda spelare.
Är NHL en målsättning för dig?
– Det är svårt att sikta på något som ingen annan har gjort innan. Men någonstans långt framme i tiden skulle det vara häftigt att testa de idéer vi driver i Frölunda i en annan miljö, i en annan kultur. Men det ligger väldigt långt fram.
Skulle dra öronen åt sig
Även Rikard Grönborg, Tre Kronors förbundskapten, tror att det är kulturella olikheter som hindrat svenskar i NHL-båsen.
Men å andra sidan har Grönborg sin skolning i Nordamerika. Han inledde sin tränarbana i de nordamerikanska juniorligorna, i olika roller, och blev kvar i tio år.
– Visst är det väldigt konstigt när så många svenska spelare är där borta, men ingen tränare. Men det är general managern som tar besluten och de väljer väl någon de känner igen, någon de är bekväm med, säger Grönborg som, likt Rönnberg, inte har någon särskild strävan mot Nordamerika – just nu.
– Men rent spekulativt: att få chansen i världens bästa liga, då skulle man dra öronen åt sig.
Nordamerikanska tränare brukar ha attityd och en hård jargong – är de tuffare än svenska tränare?
– Jag tror inte alls att nordamerikaner är hårdare eller tuffare än svenskar. Det har dessutom blivit en förändring i svensk coachingstil. Det finns inte lika många hobbycoacher längre. Nu är tränare ett riktigt yrke.
Vad skulle en svensk tränare tillföra i ett NHL-bås?
– Kommunikativt är vi svenskar väldigt bra. Vi diskuterar i gruppen och försöker göra saker bättre tillsammans. Vi förstår en process, och visar en kommunikativ process i allt vi gör.
”Har ju redan någon där”
Även om ingen svensk tränare någonsin har varit huvudcoach i NHL tror varken Grönborg eller Rönnberg att det historiska första namnet inte är särskilt långt framme i tiden.
– När någon klubb går utanför boxen, testar något som ingen testat tidigare. Och lyckas. Då tror jag fler väljer svenska tränare, säger Grönborg.
– Jag tror att det kommer gå väldigt fort. Det finns många väldigt duktiga svenska tränare och vi har ju någon som redan är assisterande tränare i NHL, säger Rönnberg och syftar på Ulf Samuelsson som står i Chicagos bås kommande säsong.
