Sarah i natt: Det känns helt sjukt
Publicerad 2017-07-31
BUDAPEST. I bassängen var hon hopplös att hänga med.
När allt är över, när Sarah Sjöström fått sin fjärde medalj och korats till världens simdrottning alla kategorier, hinner vi ikapp henne på en promenad längs Donaus vatten.
– Det känns helt sjukt, säger hon.
Sarah Sjöström har ont i händerna.
Det krampar, svetten bryter fram, men hon hänger i. Kamerablixtarna smattrar, ljuset spiller över Donaus ogästvänliga vatten. Det luktar dyigt. Senaste året har hon besökt gymmet en gång extra i veckan, du ser med blotta ögat hur tricepsen buktar under skinnet, men nu testas flexormusklerna.
Tio sekunder kvar.
Kramp, svett, klick-klick.
Puh.
Hon pustar ut och sänker sina fyra medaljer, två kilo guld och silver, när fotografen tagit sista bilden. Hon reser sig från pollaren och går jämsides med mig längs kajkanten. Trafiken är skränig och ihärdig.
”Medaljerna var galet tunga”
I dunklet nedanför turistgatan upptäcker ingen kvinnan i svart byxdress, trots de fyra iögonfallande halsbanden. Inte ens Budaslottets lyktor på andra sidan floden räcker riktigt hit. Ren sannolikhetslära säger att någon av de 13 000 åskådare som varje dag följt tävlingarna är i närheten, jag får en impuls att ropa ”hallå, här är ju hon som ni har skrikit fram lika högljutt som era egna simmare!” till en klunga ungrare.
I stället säger jag till Sarah: hur känns medaljerna?
– Känn på dem. Du får jämföra själv.
De verkar inte lika tunga.
– Nej, de är de inte. OS-medaljerna var galet tunga.
Hur känns de mentalt då?
– OS-medaljerna... det var stort. Det var mitt tredje OS och jag fick äntligen medaljer. Då tog jag dessutom en av varje valör. Jag kan omöjligt jämföra den här prestationen med vad jag gjorde på OS, men jag är förvånad över att jag kunde komma tillbaka och vara i den här formen.
Du menar att OS är tyngre?
– Ja, det är det ju. Det kändes viktigare för mig att prestera på OS. Det var mer vilja att prestera förra året. Det är kul när det går bra, men det var ett lite mer lättsamt år.
”Här var det lite mer sommarlov”
Ett par timmar tidigare mötte hon pressen efter karriärens första fristilsguld i långbana. Finalsegern på 50 fritt, ihop med ytterligare två guld och två världsrekord ledde till att hon prisades av internationella förbundet som hela mästerskapets bästa kvinnliga simmare.
Hon verkade glad, men inte lika lättad och omtumlad som efter OS-guldet i augusti förra året.
– Det är sättet man går in i mästerskapet på. Man är mer avslappnad. Man tar det inte på lika stort allvar som man gjorde inför OS. Det var mer av en mental uppladdning hela tiden, man ville prestera där. Här var det lite mer sommarlov.
Fem kinesiska turister rycker upp kamerorna och fotar henne. Vi viker över ett övergångsställe, hon behöver en taxi för att möta upp sin egen segermiddag med familjen, vännerna och den svenska ambassadören i Ungern.
Vad menade du med att det har känts som sommarlov?
– Jag har inte tagit det på så stort allvar. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men OS var mer fokus och planering hela tiden. Här var det lite mer: okej, nu tar vi den här tävlingen, nu tar vi den här. Jag gick mer på rutin den här gången, jag behövde inte tänka så mycket.
Hon har sex världsrekord, fyra av dem i lång bana, och ska de kommande veckorna för första gången simma hela världscupen. Där går loppen i kort bana, vilket med rådande form borgar för ett par nya rekord: varken tiderna på 50 fritt (23,24), 100 fritt (50,91) eller 50 fjäril (24,38) ser oslagbara ut.
Med andra ord kan Sjöström ha nio världsrekord innan sommaren är över.
Det låter som att kroppen är i perfekt trim, men det tror hon inte alls.
– Gud, det går hela tiden att bli starkare. Jag har mycket kvar att förbättra. Det är extra imponerande. Speciellt att jag kan simma så snabbt på 50 fritt. Det ska bli kul att se i framtiden hur mycket snabbare jag kan bli om jag får lite mer styrka. Det är en process hela tiden, man kan inte gå till gymmet och bli skitstark på en gång. Man måste ta lite i taget.
Tar med fyra souvenirer hem
En taxi stannar, Sarah kliver in. Bilar flåsar förbi. I passagerarsätet sitter en 23-åring som bärgat tunga segrar förut, men som i år flyttat upp ett hack bland världens simmare.
Hon är inte en av de bästa. Hon är bäst.
– Det är jättestort. Jag är jätteglad över det. Men det är fortfarande svårt att hitta ord för hur stort det är. Jag vet inte själv hur jag ska förklara det, det känns helt sjukt.
En effekt är att du inte längre jämförs med andra simmare. Du jämförs med Björn Borg, Ingemar Stenmark och Annika Sörenstam.
– Ja. Det är svårt att jämföra prestationer i olika sporter, men det här är något som är jättestort.
Bilen är i rullning så jag kastar ut en fråga mest på chans. Hon har i veckan berättat att mästerskapet har varit ett av de bästa hon varit på. I sina sociala medier har hon delat bilder från en marknad i centrala Budapest.
Tar du med en souvenir? undrar jag, men tvekar på om hon hör.
– Ja.
En tiondels tystnad.
– Medaljerna.