Flinck: Det är medaljläge nu, Sverige
Publicerad 2022-11-04
CELJE. Utkastade, på smällen, generationsväxlande eller skadade.
Konkurrenterna alltså.
Läge för Sverige att ta nästa kliv nu – upp på pallen.
Norge, Frankrike och Ryssland har dominerat damhandbollen under 2000-talet
Men i årets EM...
...är Ryssland utestängt på grund av invasionen av Ukraina.
...saknar Norge fyra rutinerade nyckelspelare som antingen är gravida eller skadade: Kari Brattset, Camilla Herrem, Sanna Solberg och Veronica Kristiansen. Norskorna går genom en generationsväxling och har sju mästerskapsdebutanter i truppen.
...tvingas Frankrike klara sig utan sina två världsmålvakter (Glauser och Leynaud) plus mittnian Nocandy. Dessutom har legendaren Allison Pineau tackat för sig i landslaget.
Det är alltså upplagt för någon eller några av nationerna bakom att ta klivet in i den absoluta toppen i detta EM som inleds i dag.
För någon månad sedan stod Danmark först i kön av dem. Den gamla supermakten har känts på gång sedan fiaskot i VM 2019 och tog sin första medalj på åtta år med bronset i VM i fjol.
Men skador på Mia Rej och Line Haugsted, småskrala resultat i höst och skavanker på viktiga spelare tätt inpå EM har gjort att Nederländerna i stället seglat upp som den stora utmanaren till Norge och Frankrike.
Per Johansson är ny förbundskapten i Nederländerna och som vanligt när han tar över ett nytt lag så börjar han med att höja försvarsspelet en klass. Trots att också Nederländerna går genom en generationsväxling där många tunga, bekanta namn saknas har man gjort bländande resultat inför turneringen.
Sverige är topp-sex nu
Därmed har vi kommit fram till Sverige.
Vid VM i fjol gjorde de svenska handbollsdamerna för första gången i historien sitt andra starka mästerskap i rad när man följde upp fjärdeplatsen i OS med att bli femma. De tre tidigare gångerna Sverige spelat om medaljerna i en turnering har man följt upp med en klart svagare insats.
Det är kanske att ta i att påstå att Sverige därmed verkligen etablerat sig som ett av lagen bakom den gamla supermaktstrion men jag vill nog ändå påstå att de är topp-sex nu. Räknar vi bort Ryssland, och det ska vi i dagsläget, så är man till och med topp-fem. Tyskland och Spanien är där och nosar också. De östeuropeiska lagen tror jag inte mycket på trots att EM går i Slovenien, Nordmakedonien och Montenegro. Det är generationsskiften, vaccinvägrare och skador om vartannat där. Skulle vara Montenegro kanske om de får träff.
Till Sveriges fördel talar också att Tomas Axnér, till skillnad från förbundskaptenerna hos toppkonkurrenterna, har tillgång till alla sina bästa spelare utom en – knäskadade Olivia Mellegård. Det finns inte ens några kända småskavanker och vad jag hör är det en trupp i stor harmoni precis som i de senaste mästerskapen.
Och efter två mardrömslottningar i OS och VM har Sverige den här gången kanske inte en lätt lottning men i alla fall en normal för att inte säga bra till och med. Inte minst då vi snackar EM som egentligen är den tuffaste av mästerskapen att gå långt i.
Sverige kommer inte att stöta på något blåbär i turneringen men Serbien och Slovenien i det inledande gruppspelet är klassen sämre än Blågult. Där ska man inkassera två vinster. Den stora nyckelmatchen för Sveriges väl och ve i detta EM blir mot Danmark på tisdag. Vinner man den ser jag inte hur Sverige ska missa semifinal för då har man råd att förlora mot Norge i mellanrundan och Ungern och Kroatien ska inte bereda Axnér några problem där, i synnerhet inte om man besegrat Danmark.
Axnér sa direkt efter VM att ”min uppgift är att göra Sverige till ett av de fyra-fem bästa lagen i världen med sikte på att ta medalj i OS 2024”.
Men jag ser, om inte en gyllene, så i alla fall stor chans för Sverige att ta klivet upp på prispallen redan här i Slovenien med tanke på att Ryssland är avstängt och de andra topplagen sliter med sitt som sagt.
Inte nära Solbergs lyxsits
Det är faktiskt upp till landslaget själva den här gången. Det finns ingen mardrömslottning eller något annat att ”skylla på” i den här turneringen.
Axnér gör sitt fjärde mästerskap som förbundskapten och stommen är samspelt.
Den stora frågan är om kvaliteten finns där? Har man spetsen och bredden? Eller räcker det med ”ett kollektiv i världsklass” som blivit lite av Axnérs mantra (och som jag kan instämma i).
Förstauppställningen håller hög klass även om man spelare för spelare kanske inte är på Norges, Frankrikes och Danmarks nivå. Sverige har fortfarande bara tre världsspelare: Jamina Roberts, Linn Blohm och Anna Lagerquist (bakåt). Kanske Nathalie Hagman är en fjärde.
Men Axnér är inte i närheten av Glenn Solbergs lyxsits på herrsidan att kunna slänga in en andralina som är lika bra. Så frågan är om man orkar hela vägen trots den stora konditionssatsningen sedan Axnér tog över.
Målvaktsspelet behöver höja sig en nivå jämfört med tidigare och ett genombrott eller två likt Elin Hanssons i OS är väldigt välkommet på nio meter, läs: Nina Dano och/eller Jenny Carlson.
Sedan handlar det om att ha de små marginalerna på sin sida. Klyschigt och tröttsamt, jag vet. Men glöm inte hur nära herrarna var att åka ur EM i januari redan i gruppspelet i rysaren mot Tjeckien – eller mot Norge i mellanrundan. Sedan slutade det med guld. I andra ändan av skalan gäller det att slå till i rätt match (ofta tidigt i turneringen), som damerna mot Ryssland i OS i fjol, mot Norge i VM 2017 eller Frankrike i EM 2014. Det är då vägen mot medaljmatcherna öppnar upp sig.
Sveriges placeringar i senaste tio mästerskapen
VM 2021: 5:a.
OS 2021: 4:a.
EM 2020: 11:a.
VM 2019: 7:a.
EM 2018: 6:a.
VM 2017: 4:a.
EM 2016: 8:a.
OS 2016: 7:a.
VM 2015: 9:a.
EM 2014: Brons.