Svenske Per-Olov bor i krigets Charkiv: ”Det här är mitt hem”
Publicerad 2023-02-24
Pensionären Per-Olov Karlsson, 67, bor i Charkiv sedan 2019 och har valt att stanna kvar trots kriget.
Anledningen till att han inte lämnar? Kärleken.
– Det här är mitt hem nu, säger han.
För femton år sedan träffade svenske Per-Olov Karlsson en kvinna från Ukraina. Sedan dess är de ett par och när Per-Olov blev pensionär år 2019 flyttade de tillsammans till Charkiv, Ukrainas näst största stad. Det är därifrån han berättar för Aftonbladet om sitt liv i krigets Ukraina.
– Vi bor i en lägenhet ungefär fem kilometer från stadskärnan, säger Per-Olov.
När kriget bröt ut i februari förra året befann sig hans sambo i parets hus på landet, som ligger nära ryska gränsen. Per-Olov var själv kvar i lägenheten i Charkiv.
– Jag minns att kriget startade klockan fem på morgonen. Min fru ringde mig och frågade om jag hört att de skjutit i stan. Jag hade inte hört någonting då. Men lite senare började det smattra här. Det var flyglarm på flyglarm, säger han.
En gång hamnade jag i ett sånt där missilregn
Per-Olov kommer ihåg krigets första månader som intensiva, och med en oro för sin sambo som på grund av säkerhetsläget inte kunde fly huset vid ryska gränsen. Själv har han klarat sig bättre undan, eftersom parets lägenhet är på den sidan av Charkiv som är mindre drabbad av ryska attacker.
– De har aldrig nått hit på samma sätt. Men jag har fått ett antal granater 200 meter från min lägenhet. En gång hamnade jag i ett sånt där missilregn.
Hamnade mitt i missilattack
Per-Olovs värsta minne från året med krig är den gången då två ryska plan plötsligt dundrade fram över himlen.
– Missilerna släpptes kanske 500 meter ifrån mig, men det kändes ju som att det var runt fötterna. Jag trodde att min sista stund var kommen. Det var det värsta jag varit med om i mitt liv, säger han.
Eftersom Per-Olovs kärlek behövde stanna kvar i huset vid ryska gränsen, på grund av säkerhetsläget, satt Per-Olov mest hemma i lägenheten i Charkiv. Som tur är känner de en familj i närheten som han ätit middag med nästan varje dag under hela kriget.
– Då har jag fått sällskap i tre-fyra timmar varje dag. Sonen i familjen är någorlunda bra på engelska. Han har översatt och tolkat.
Vad har ni pratat om på middagarna?
– Inte speciellt mycket om kriget faktiskt. Vi har försökt hålla ångan uppe. Ätit och spelat Domino.
Vi har nog blivit lite krigsskadade båda två
En annan sak som har fått Per-Olov att träffa människor är hans utdelningar av mat. Någonting som han också började göra i mars månad och har fortsatt med sedan dess.
Facebook-gruppen ”Perre’s matpåsar i Kharkiv” samlar många medlemmar som swishar pengar till Per-Olovs bror i Sverige. Han för över pengarna till Per-Olov, som i sin tur handlar mat och delar ut varje tisdag och fredag.
– Det är ungefär 150 personer per gång som tar del av matpaketen. Jag handlar torrvaror i matbutik här som vi har ett bra samarbete med, säger Per-Olov.
I julas delade han, med hjälp av pengar från Facebook-gruppen, även ut julklappar till barn.
”Det här är mitt hem”
Restauranger, köpcentrum och andra verksamheter i staden har hållit stängt under stora delar av kriget. Per-Olov gör vad han kan för att få dagarna att gå. Först efter åtta månader ifrån varandra kunde Per-Olov och hans sambo återförenas i lägenheten i Charkiv igen – innan dess hade det varit för riskabelt för henne att fly.
– Det var fint att återförenas, men det känns också lite ovant. Vi har nog blivit lite krigsskadade båda två.
Per-Olov säger att de vant sig vid kriget, som de hoppas ska ta slut snabbt.
– Man vänjer sig. Det är ingen här som bryr sig om flyglarm längre. Det kanske låter knäppt, men så är det.
Jan-Olovs sambo vill inte lämna Ukraina, vilket gör att även Per-Olov valt att stanna och inte flytta tillbaka till Sverige.
– Jag har bestämt mig för att för att jag bor här nu. Det är bara så. Det här är mitt hem, säger Per-Olov.