Sommarfestivalen är viktigare för SD-eliten än för deras väljare
SÖLVESBORG. Nysrat från Kosovo drar igång karusellen Tekoppen för barnen. På scenen står en gammal Ultima Thule-medlem och kör covers på Dia Psalma och Gyllene Tider. ”Sommartider hej hej...är ni med?” ropar han ut i det halvtomma öltältet.
Ingen reaktion. Solen blänker i Tors hammare-smycken runt stela nackar. Utanför går några sverigevänner runt och äter sockervadd.
Välkomna till Sommarfestivalen, Sverigedemokraternas eget musikevenemang, som för första gången hålls kring Jimmie Åkessons sommartal i hemstaden. Hoppborgen, nachos-ståndet och bajamajorna står uppställda på Slottsudden i Sölvesborg.
Ett försök att locka fler att ta del av festligheterna, enligt SD:s partisekreterare Richard Jomshof. De 500 biljetterna till SD-middagen efter talet brukar gå åt. ”Vi har funderat på hur vi kan göra något större kring det eftersom trycket och förväntningarna finns” säger han.
Enligt den lokala arrangören är festivalen ”opolitisk” och öppen för alla.
Fast det är knappast för musiken som folk tagit husvagnen hit från Vellinge och Tibro.
Efter att artister som Jan Johansen och Black Ingvars hoppat av består programmet i stort sett bara av nostalgiskt bottenskrap från det 80-tal då SD bildades av nazister i bomberjackor: före detta Noice-medlemmar, en patriotisk skånsk syntpopare, extrema Ultima Thule samt rester av det kristna bandet Jerusalem, som på Facebook försvarade sin medverkan med orden: ”Vi följer det Jesus gjorde och han gick vart han blev ledd”.
Kanske ändå ett lyft sedan året då SD:s Mattias Karlsson anordnade en hembygdsfestival med oxdans och stångstötning.
Under dagen viskas om en stor hemlig artist som ska dyka upp vid midnatt. Det visar sig vara tidigare Boppers-sångaren Peter Jezewski. Jo, han är Sverigedemokrat nu, intygar han. Sympatiserar i invandringsfrågorna och med SD:s kriminalpolitik.
'Ska du spela för de där fascisterna?' hade en bekant sagt.
– Men jag tycker inte att jag har något att skämmas för. Fega är inte min stil. Jag har spelat på fängelser också, för mig är det ingen politisk handling. Alla har rätt till rock´n´roll, säger Peter Jezewski.
Konstigt nog säger de flesta att det inte är för politiken som de är här. Även de som har SD-keps, SD-tröja, vikingaskägg och ”stolt svensk”-pin på jackslaget är noga med att påpeka att de framför allt tycker att det är fint att barnen får åka gratis karusell.
Däremot pratar man gärna om Jimmie.
Ja, man känner ju honom. Via bekanta. En kvinna har vuxit upp med hans mamma. Någon annan är kompis med honom, på Facebook.
När huvudpersonen till slut dyker upp känns han knappt igen. Borta är kostymen, den hårt snörda riksdagsslipsen. I slapp t-shirt och gubbkeps ser Åkesson ut att komma direkt från golfrundan. En Säpo-vakt jag pratar med antyder att det är bekymmersamt för dem att partitopparna plötsligt är så nedklädda att de smälter in i folksamlingen.
Kent Ekeroth minglar i baren, iklädd shorts. Islamfientliga publicisten Ingrid Carlqvist kommer glatt cyklandes vid slottslängorna.
När allt kommer omkring är ju Sommarfestivalen viktigare för SD-elitens image, än för deras väljare. Här i Sölvesborg kan ledningen i två dagar visa upp sig som en del av ”folket” som diggar coverband och dricker bärs. Trots att de numera blivit en del av den högavlönade politikeretablissemanget i Stockholm, den som deras sympatisörer älskar att hata.
”Sommarfestivalen är ett test, som har gått väldigt bra!” ropar Jimmie Åkesson från scenen sent på kvällen.
I själva verket är SD-tivolit hittills en flopp: bara några hundra besökare första kvällen, många färre än förväntat. Dansbandet Dolbyz har redan gått av eftersom ingen dansade.
”Gubbar och gummor, kom in i tältet!” försöker Jimmie från scenen.
Delar av publiken börjar fyllna till. Redlösa unga män släpas bort av polis.
En helt vanlig svensk folkfest, på ytan.